Blog Image

Helene T Dehring

Livet, vården, politiken med mera...

Varför blogga? Det är en fundering som jag har ställt mig själv. För att få någon sorts bekräftelse eller för att jag vill synas?
Nej, efter att ha funderat kommer jag fram till att det helt enkelt är för att jag tycker det är roligt att skriva. Därför sätter jag mina tankar och funderingar på pränt. Att alla förstår vad jag skriver är en demokratifråga och därför ska jag försöka skriva lättläst.
Bloggen blir också komplement till min hemsida helenedehring.se

Samverkan – Mobilt hemsjukvårdsteam gör skillnad!

Politiken Posted on Sat, June 30, 2018 16:24:42

Samverkan mellan kommun och Landsting.

Mobilt resursteam gör skillnad!

I flera dagar hade han haft ont men tänkt, att det går nog över bara han vilade sig lite. Det kändes som om han hade feber.
På sängkanten sitter den lilla tunna människan, han väger säkert inte mer är fyrtiofem kg. Flanellskjortan hänger som ett mindre tält kring den magra kroppen. ”Kan du hjälpa mig, jag behöver gå på toaletten”, viskar han. Hon sätter sig på huk framför honom och letar fram ett par svarta foppatofflor som sticker fram under sängen. Hon placerar rollatorn i läge framför honom så det blir lättare att resa sig upp. ”Det har varit svårt med urinen”,säger han med svag röst.

Kateterslangen med påsen som samlar upp urin är nästan tom. Hon lirkar upp hållaren och häktar fast påsen på kanten av rollatorn, så tar hon ett stödjande tag om hans högerarm.
Genom det tunna skjortärmstyget känns armen så mager att den nästan kan gå av. Tillsammans ställer de sig upp och han stapplar med korta, små steg ut till toaletten ute i hallen.

Han ska snart fylla åttiofyra år. Hemtjänsten kommer två gånger per dag och hjälper till med insulinet. Turerna till sjukhuset har blivit många på senare tid. Båda höfterna har opererats och han behöver mycket medicin. Förra året han hade fått problem med både hjärta och njurar. Katetern hade han fått sista gången han var inlagd på sjukhuset.

Den lilla promenaden har gjort honom yr, han är tvungen att sitta på rollatorn när hon drar honom tillbaka. Han sitter en stund på sängkanten och hon böjer sig ner för att hjälpa honom komma upp med benen i sängen. Då tar han hennes huvud och med tårfyllda ögon lägger han sin kind intill hennes och viskar ” hjälp mig, jag orkar inte åka in till sjukhuset igen”.


Och det ska han inte heller behöva.

Våra äldre och multisjuka ska inte slussas runt mellan olika aktörer eller riskera att i värsta fall dö i en ambulans på väg till eller från en vårdinrättning. Utveckling av den nära vården i ett intimt samarbete mellan kommunen och landstinget i en sammanhållen vårdkedja innebär trygghet för patienten och anhöriga.
I nära samverkan mellan Karlstad kommun och landstinget i Värmland har vi nu mobila team för våra mest behövande multisjuka äldre. I Karlstad finns i dag ett mobilt hemsjukvårdsteam med läkare och sjuksköterska samt sedan tidigare också palliativt team för trygg vård i livets slutskede.

I västra och norra Värmland startas, i nära samarbete mellan landstinget och kommunerna, verksamhet med mobil hemsjukvårdsläkare, mobila hemsjukvårdsteam och mobila palliativa team.

Teamen ska ge vård i hemmet så att den sköra äldre patienten inte ska behöva åka till vårdcentralen eller akuten och så långt möjligt slippa bli inlagd på sjukhus.

I kombination med närsjukvårdsplatser för de som behöver sjukhusvård men inte akutsjukhusets alla resurser, innebär detta ökad trygghet och livskvalitet för både patienter och anhöriga. Moderaterna vill införa ett liknande arbetssätt i hela Värmland.

I Skaraborg, där man haft modellen sedan närmare tio år, har man minskat antalet besök på vårdcentral och akutmottagning och vård på akutsjukhus med mellan åttio och nittio procent för dessa multisjuka äldre medborgare.

Moderaterna värnar om mångfald och kvalitet.
Människor i olika skeden i livet har olika behov och förutsättningar och vården måste förändras för att kunna möta dessa.

Det här var en artikel somi Nwt 26 juni 2018.

Helene Torvaldsdotter Dehring Moderat förtroendevald i Karlstad kommun och landstinget i Värmland

Henrik Samuelsson Moderat förtroendevald i Arvika kommun och landstinget i Värmland



Vården och politiken

Politiken Posted on Thu, April 05, 2018 22:15:05

Efter alla mina års yrkeserfarenhet i sjukvården och
tusentals möten med patienter är det min bestämda uppfattning att
vi inte kan dra alla patienter över en kam. Den enskilde patienten och helheten
är det viktigaste. Det borde vara en självklarhet att vi som är vårdpersonal lyssnar
och gör vårt bästa för att sätta oss in i patientens berättelse. Så långt som
möjligt ska patientens valfrihet tas till vara.

Vi måste ha bra rutiner och
kontinuerligt arbeta med förbättringar, det är en prioritet som är jätteviktig.

Tänk om
det inte fanns anhöriga
Tre
fjärdedelar av all vård och omsorg i Sverige ges av anhöriga. Deras insatser är
ovärderliga. Jag tror inte det finns någon tydlig statistik över hur många
anhöriga det finns som vårdar en närstående i Värmland men det vore värdefullt
att få klarhet om detta.

Vi som arbetar i hemsjukvård, vårdcentral och sjukhus ska
samarbeta mer för att synliggörs det värdefulla arbete som anhöriga utför. Som vårdpersonal
måste vi även ha som rutin att i alla led ställa frågan om det finns anhöriga
med i bilden och erbjuda dem stöd här och nu.

Det finns många aktiviteter som kan underlätta en tung
och ansvarsfylld vardag, t ex avlösning i hemmet, besök och väntjänst,
anhörigcirklar, temadagar, afasistöd mm.

Alla ska
inte åka in till doktorn eller till sjukhuset.
När man har behov av sjukvård är primärvården, vårdcentralen,
distriktsköterskan oftast det naturliga förstagångsvalet. Det är inte alltid
akutmottagningen som är det bästa. Redan för femton år sedan var min
övertygelse att en frisk doktor ska göra hembesök hos en sjuk patient. I dag
finns det en bedömningsbil med läkare och sjuksköterska i Karlstad men min
förhoppning är att denna form av sjukvård ska utvecklas mycket, mycket mer.

Det
räcker inte.
Vi har många
goda medarbetare med en enormt god kompetens men kontinuiteten och kunskapen om
hur vi ska bemöta och behandla patienter med flera kroniska sjukdomar måste
öka. Mitt arbete som ledamot i Patientnämnden
och de erfarenheter som där framkommer från både patienter och anhöriga, visar
att det finns mer att göra och måste vi ta tillvara och använda denna statistik
om händelser till utveckling och förbättringar i vården.

Patienten ska inte hamna mellan stolarna utan vårdkedjan
ska vara sammanhållen. En fast läkare och kontinuitet i primärvården innebär en
viktig trygghet.

Avancerad sjukvård i hemmet. Jag vill att vi ska ha bedömningsbilar i
hela Värmland för att höja kvaliteten
inom akutvården och för att patienten inte ska behöva åka till akuten i onödan.
Som jag tidigare sagt har jag sett
behovet av en frisk doktor som gör hembesök hos en multisjuk och skör patient.
Nu finns läkare och sjuksköterska som utgår från Resurscentrum och som gör
hembesök. Min önskan är att det utvecklas till att bli fler och bli vanligare.

Multisjuka och sköra ska inte
behöva åka fram och tillbaka mellan akutmottagningen och hemmet. Samarbete mellan
kommun och landsting är oerhört viktigt för att patienten inte ska falla mellan
stolarna.

Barn och ungas psykiska hälsa. Det gör mig så ont när jag ser
barn och ungdomar som far illa och mår dåligt. Barnen och unga måste fångas upp
snabbt. I mitt arbete som distriktsköterska har jag haft hand om BVC
(barnavårdscentral) hette det förr och gjort många hembesök hos barnfamiljer
och jag har även arbetat som skolsköterska så jag vet vad viktigt det är att
hjälp och stöd sätts in tidigt.

Vuxna. Inte bara barn och unga har det jobbigt.
Ångestsyndrom, depressioner m.fl och inte minst missbruk innebär stort lidande
för de som drabbas och även deras anhöriga. Våld i nära relationer där det
troligen finns ett stort mörkertal måste synliggöras och förebyggas.

Vårdpersonal ska ha
fingertoppskänsla och vara lyhörda i sitt arbete med människor som har psykiska
besvär och för att de ska få hjälp och stöd och tidiga insatser.

Vi måste arbeta för kraftigt minskade väntetider både till barn-
och ungdomspsykiatrin och till vuxenpsykiatrin. Vid vissa psykiska sjukdomar
borde det vara möjligt att själv lägga
in sig. Nolltolerans emot självmord är en självklarhet.

Digitalisering. Vi behöver många ingångar till vården för att tillgängligheten
ska vara god, därför är det viktigt med digitalisering. Tänk dig småbarnsmamman
som har svårt med barnvakt men behöver komma i kontakt med en doktor. Det kan
hon hemma vid köksbordet, via Kry. Eller patienten som bor långt ifrån en
vårdcentral som kan sitta hemma i soffan och få hjälp av en terapeut med kognitiv
terapi, afasiträning av logoped er träning och rehabilitering av sjukgymnast.
Jag tror det är viktigt med olika typer av vårdkontakter.

Tillit och ansvar. Chefer ska vara närvarande, se, uppmuntra och visa förtroende för varje
medarbetare. Chefer måste vara goda ledare. Medarbetarna måste ha
möjlighet och känna att de kan påverka sin situation.

Kunskapsutveckling och
utbildning behövs för att möta vårdens utmaningar.



Kaffehus där man diskuterade politik

Politiken Posted on Mon, May 22, 2017 18:47:00

Det kom in kaffe och likörer och man talade om sina framtidsplaner och ”till och med de lägre klasserna, arbetare och bönder förtära kaffe i
stora mängder”.

Allmänt anses att kaffebönan kommer från Arabien och
Etiopien. Ordet ”kaffe” kommer från Etiopien. Kaffet spreds till Europa och kom till Paris och London i
mitten av 1600-talet. Här växte små kaffehus upp, små salonger där man
diskuterade politik. Brasilien började inte exportera kaffe förrän 1809, mer än
200 år senare.

Kaffet kommer till
Sverige

Ett svenskt sändebud som
hette Claes Rålamb befann sig i Turkiet mellan 1657 – 58 och skrev ett resebrev
till förvånade svenskar: ”Kaffe är ett
slags ärter från Egypten, vilka turkarna sönderstöter och kokar i vatten och
istället för brännvin sörplar de in det mellan läpparna sjudande hett”

Det första pundet kaffe
skeppades in till Sverige 1685. Kaffehus började växa upp och år 1728 fanns det
15 kaffehus i Stockholm. Trots att läkarna varnade för drycken som ”förgiftade hjärnan” stod kaffedrickandet
inte att hejda.

Lyxdryck som förbjöds

Myndigheterna var oroliga
för det ökade kaffedrickandet. Man tyckte att kaffe var en lyx och ogillade att
pengar strömmade ut ur landet för sådant.

När tiderna blev kärvare
infördes det förbud att importera och dricka kaffe. Efter 71 år kom det första
kaffeförbudet. Adel, präster och borgare drev igenom förbud att bränna brännvin
och bönderna hämnades genom att driva igenom förbud mot kaffe eftersom bönderna
och allmogen ännu inte hade börjat att dricka kaffe. Förbuden blev dock
kortvariga men det blev flera återkommande. Varje gång blev det ett stort
ståhej bland herrskapsfolk och stadsbor. Man begravde kaffepannan under
ceremonier och skrev sorgevisor.

Årstafrun Märta Helena
Reenstierna, skrev i sin dagbok på 1800-talet i hemlighet, att hon druckit ”litet varmt” eller ”the av den äkta sorten”. Hon vågade inte använda ordet ”kaffe”.

Kaffet blir nationaldryck

På 1700-talet, i
välbärgade stadshem drack man gärna kaffe men på landet spred sig bruket
långsammare. Hos den förmögna bruksherrn Tersmeden på Larsbo i Bergslagen drack
man bara kaffe vid högtidliga tillfällen eller om man hade storfrämmande från
Stockholm.

Prinsessan Hedvig
Elisabeth Charlotta skrev i sin dagbok 1793 ”Till och med de lägre klasserna, arbetare och bönder förtära kaffe i
stora mängder.”

På marknaden i Mönsterås
1826 skrev byskomakaren Jonas Stolt ”Jag
blev frestad att smaka kaffe som var till salu i en matbod och köpte mig en
kopp därav för 8 styver. Det var icke serverat med socker och grädde, utan
sådant som det hälldes ur pannan.

Det var beskt och smakade i mitt tycke illa och var därtill så
försmädligt varmt. I ångesten över mina förlorade penningar och den missräknade
smaken, måste jag likväl förtära det, men på botten var en smula sirap, så att
jag då ändå fick något för mina penningar. Jag gjorde mig likväl den föresatsen
att aldrig mera kasta ut pengar på detta förnäma förargliga.”

1855 förbjöds
husbehovsbränningen och kaffet tog förstaplatsen som svensk folkdryck. I varje
stuga puttrade nu en kaffepetter och kaffedoften lägrade sig tät över den
svenska landsbygden.

Skadligt eller välgörande

Alltifrån att det första
kaffet kom till Europa varnade läkarna för dess skadeverkningar.
Kaffedrickandet beskylldes för att förorsaka det mesta, från sömnlöshet till
impotens.

Carl von Linné varnade i
en skrift ”Anmärkningar om Coffe”
uttryckligen för ”ett överdrivet
kaffedrickande som förde allsköns elände med sig.”

Men han skrev också att
kaffe kunde vara ”bra för dem som äro
däste efter en stark middagsmåltid och för dem som plågas av migrän eller värk
i halva huvudet, vilken på vissa tider igenkomme.”
Carl von Linné plågades
själv av huvudvärk och drack därför kaffe, om än måttligt.

I slutet av 1800-talet
började det mest ohälsosamma kaffedrickandet. Kaffe kokades på gammal sump i
varje stuga och i fattiga familjer fick barnen kaffelank istället för riktig
mat.

Rosta eller mala kaffe

På 1900 talet köpte man
rostat eller malet kaffe. Tidigare köpte man kaffebönorna år orostade och
rostade dem hemma i en stekpanna på spisen eller i en speciell plåtlåda.
Kafferostare hade långt handtag och skjut block. Den användes över öppen eld
och var en rund modell med vev som användes på järnspisen.

Kaffet maldes för varje
kok och kaffebönorna kunde krossas i en mortel eller i en kaffekross, ett smalt
trätråg med en rulle. I Skåne hade man en järnkula som rullades runt i ett fat
och krossade kaffebönorna. I dag mal man senap till jul på samma sätt.

Bättre resultat fick man
med den vanliga fyrkantiga kaffekvarnen som fanns på 1700 talet i herrgårdar
och i de välbeställda hemmen i städerna. En cylinderformad kvarn av metall har
också förekommit. En bit in på 1900 talet blev det modernt med väggkaffekvarnen.

Kaffepannan, vårt käraste husgeråd har många namn – kaffekittel, kaffepetter, kaffepanna

Panna av koppar var det material man
kokade kaffe på ända in på 1900 talet i nära 200 år. Sedan kommer kaffekannor i
emaljerad plåt och senare i aluminium. Man kan se på formen, nitar och på
beslag vilket århundrade kannorna kommer ifrån. När järnspisen kom på 1870
talet tillverkade man en falls för att kannan skulle passa i hålet när spisringen
togs av.

Kaffeserviser i nysilver och porslin

”Kaffepettern” var en
kopparpanna på tre ben av järn som man använde på den öppna spisen. I många
torpstugor och backstugor dröjde det länge innan man fick järnspis, likaså i
fäbodar kokade man kaffe över öppen eld långt in på 1930 talet.
Serveringskannor av silver och mässing använder man när det kom fina gäster.
Silver var finast men det flesta fick nöja sig med mässing eller koppar. En
vanlig modell var den cylinderformade med träskaft som var en gustaviansk
modell. Skultuna bruk, Gusums bruk, och Västerås metallfabrik var några
tillverkare av kaffepannor men det fanns också lokala mässingsgjutare. Nils
Petter Lundberg var en mässingsgjutare vid 1800-talets mitt. Han märkte sina
kannor med NPL.

Koka på sumpen

Kaffebönorna var dyra och
man sparade på dem. Man lade bara på lite nytt kaffe och kokade på sumpen gång
på gång ända tills sumpen nådde upp till pipen. Då tömde man äntligen
kaffekokaren som nu hade ett tjockt lager kaffefett inuti kannan och det smakade
illa.

Det hände att bondmoran
hade en egen liten kaffekokare där hon kokade sitt privata nymalda kaffe. Den
övriga familjen och gårdsfolket fick kaffe ur den stora kaffekokaren med
sumpkaffe.

Rågkaffe och annat surrogat

Många hade inte råd att
köpa kaffe utan fick nöja sig med surrogat av olika slag, t ex rostad råg eller
”knallar” som var en sorts deg av råg och potatis som skars i småbitar,
rostades och maldes. Man drygade ut kaffet med cikoria- och maskrosrötter,
speciellt under världskrigen, då alla fick dricka surrogatkaffe.

Dricka kaffe på bit och på fat

Kaffekokaren stod på
spisen för jämnan, det skulle alltid finnas en tår hett kaffe att styrka sig
med.

Om husmor ville visa sig
extra generös slog hon i så mycket kaffe att det rann över på fatet när man
hällde i grädde. Men först lade man i en sockerbit. Till påtåren bet man ofta
av sockerbiten och lade tillbaka den andra halvan i sockerskålen. När bondmoran
bjöd runt sockerskålen sa hon ”ta inte av
den betne.”

Man stoppade gärna en
sockerbit i munnen och drack på bit, men många tyckte det var godast att dricka
på fat. Kaffefatet som var till brädden fyllt med kaffe hölls med tre fingrar
och fördes till munnen där ett njutningsfullt sörplande påbörjades.

Kafferep med sju sorters kakor

Kafferep med sju sorters
kakor, finaste kaffeservisen och ett vackert dukat bord blev mycket vanligt i
början av 1900-talet. Man firade födelsedagar och namnsdagar med kafferep. Man
träffades och skvallrade ”kafferepet har
en lina det är man hänger nestor sina
” rimmade Falstraff Fakir om det
svenska kafferepet.

Nog har kaffet kvar sin
ställning idag även om det har fått svår konkurrens av te´et, vi tar gärna en
kopp kaffe som stimulans och avkoppling och som en ursäkt för en paus i arbetet. Källa: Stora boken om livet förr

Förresten kära läsare, hur många gånger har du själv druckit kaffe idag?



Tusentals hembesök hos sköra äldre!

Politiken Posted on Sat, April 08, 2017 15:12:43

Nödvändigt med samarbete och hembesök hos sköra äldre människor!

Under alla mina år som distriktsköterska i hemsjukvården har jag gjort oräkneliga (säkert tusental) hembesök hos både yngre och äldre patienter. Mer och mer har tanken cementerats och det är min fasta övertygelse att en “frisk doktor ska göra hembesök hos en sjuk skör äldre person”.

Målet för äldre är en värdig tillvaro med god livskvalitet. Kommunen ansvarar för
omvårdnadsinsatser, landstinget för läkarinsatser.
Kroppens fysiologi hos äldre inte är densamma som hos en yngre person, och att äldre och yngre reagerar olika på samma styrka av ett och samma läkemedel är jätteviktigt att förstå.

Lika fullt händer det, titt som tätt att bristen på denna kunskap orsakar läkemedelsskador i vården för äldre personer. Ganska ofta händer det också att det är svårt att
komma i kontakt med vården vilket så klart skapar otrygghet. Då ter det sig självklart att man åker in till akuten “för säkerhets skull”. Väl där får den kanske äldre, sköra ibland dementa patienten ligga på en brits i väntan på att bli undersökt av en läkare för att sedan, efter många timmar väntan åter skickas i retur till sitt boende.

Antalet äldre med kroniska
sjukdomar och demens ökar och därmed kraven på vård och omsorg. För att möta utmaningarna krävs
nya arbetssätt. Ett närmare, bättre och effektivare samarbete mellan kommun och
landsting måste till. Läkare och sjuksköterskor som möter äldre måste ha
speciellt intresse för och ökad kunskap om åldrandets sjukdomar.
Kontinuitet och god kunskap
leder till bättre vård, omvårdnad och trygghet.

Äldre sköra patienter far väldigt illa av att transporteras fram och tillbaka mellan akutmottagning och bostad. Det är min övertygelse att mobila team med sjuksköterskor och läkare som har intresse och goda kunskaper i äldrevård ska finnas i hemsjukvården för att göra hembesök, inte bara på dagtid.

Att vi år 2017 har en utveckling där kommun och landsting pratar med varandra och arbetar tillsammans för sin gemensamma patient. Det hör till etik och god omvårdnad att äldre människor kunna vara kvar i sin bostad så länge det är möjligt och där kunna få en god sjukvård.

I vardagen ska man kunna känna trygghet, det målet bör vi ha för alla, men i synnerhet om man är äldre och skör. Vi som politiker ska arbeta för att underlätta och skapa tillit. Det tycker jag rimmar bra och bör vara en självklarhet för god vård!



Almedalen Demensförbundet

Politiken Posted on Fri, July 08, 2016 19:41:04

Demensforum

”Aina är gladlynt och
social, trots att hon inte vet var hon är eller varför. Men nu har hon
förfärligt tråkigt, ligger i sängen och sover större delen av dagarna, och
vankar omkring i korridorerna på nätterna i stället.


Vad ska vi
göra? Frågar hon hela tiden.

Jag tar Aina i handen
och leder henne in i köket. Där frågar jag henne om hon vill hjälpa till att
vika servetter.


Självklart
hjälper jag dig, svarar Aina vänligt och sätter ivrigt igång.”
Ur boken
”Vem ska ta hand om mamma”
I en brochyr från Demensförbundet står det: ”Du har ett val. Samma val varje morgon; att
ta vara på dagen som den är eller ge upp. Livet blir aldrig som förr men det är
inte slut. Det är ett annorlunda liv”.

I raden och uppsjön av vita tält möter jag, vi kan kalla
henne för Anna som vill berätta mer om demesförbundet.

Jag som själv har haft många möten med patienter med demens och
stannar gärna och pratar.
Samtalet böljar om olika tankar, om vad vi båda vill arbeta
för. Det är inte bara att ta in personal
i demensvården utan att de måste passa för jobbet också, dels ha kunskap men
lika viktigt är det att kunna tillämpa kunskapen också. Jag kommer ihåg en gång
när jag i jobbet kom in på ett boende. Det var dags för middag och personalen
hade dragit ut de personer som inte kunde gå, i rullstolar och andra hade gått
själva. Alla satt samlade i den lilla matsalen.

TV Z var på och ut flödade hög modern rockmusik. Jag kommer
ihåg att jag tänkte hur 17 ska någon
kunna få i sig en matbit med den här höga rockmusiken omkring sig? Jag bad
personalen stänga av tv,n och än i dag förundras jag hur man som personal kunde tänka? Trodde
personalen att ”Kalle eller Anna vare sig var i åldern +50 eller +80 och sjuk gillade att diggade 90-talsmusikin
till maten? Nej, självklart var det inte så, istället var det troligt att man inte reflekterade överhuvudtaget.

Men det finns också guldkorn, jag känner två unga personer, guld värda. En ung person som nyss blivit klar med sin utbildning
till undersköterska och nu arbetar i vården. Båda är så positiva och talar med
värme om sina upplevelser med sina brukare och att de med glädje går till jobbet.

De talar också om vilka utmaningar som de träffar på, hur de får
lirka och ta till knep som gör att personen som de är hos ska känner att det är något som han/hon går med på frivilligt. Svårigheten som de många gånger känner, inte minst för att det är tidspress och att det är någon annan personal som väntar på att de ska komma, men att de känner en stolthet och kanske ett uns av att har vuxit en liten bit när det har gått bra.

Ibland händer det att någon har skickats direkt hem från
sjukhuset utan att toaförhöjningen har kommit hem först eller att man inte har
fått med sig rollatorn som blev utprovad. Medicinlistan kanske har ändrats och läkemedlet har inte hämtats från apoteket. Det finns många exempel.

Jag hoppas innerligt att arbetsgivaren tar hand om och
visar att sin värdefulla personal att den är uppskattad, inte bara i form av en tårta till personalmötet
utan en arbetsmiljö och en lön som är rättvis.

Samtalet böljar vidare om det positiva i demensvården, om
glädjen, det sanna och roliga som också finns. Om Berta som med inlevelse sjunger
gamla visor för sina kamrater och för personalen på boendet. Anna berättar om Kalle
som får en meningsfull tillvaro och känner att han behövs när han får gå ut och hugga ved.

Vi pratar vidare


att det
behövs läkare och sjuksköterskor som är specialutbildade, läkare som är
geriatriker och att det ska finnas fler geriatriska/ avlastnings/korttids
platser inom kommun och landstinget. Att samarbetet måste fördjupas så att ”Kalle
och Inez inte faller mellan stolarna.

om de som inte är födda i Sverige utan som ursprungligen
kommer från ett annat land och har ett annat modersmål, här kommer det att att bli en stor ökning. Svårigheten ligger i
att , vi kallar henne för Inez har glömt bort att prata svenska fastän hon har bott i Sverige i 50 år. Inez är född i Ryssland och nu kan hon bara prata ryska och blir väldigt arg när personalen
inte förstår vad hon säger.

Det här är ett fenomen som vi sannolikt måste vänja oss vid,
det tror både Anna från Demensförbundet och jag. För att demenssjuka ska få en
god omvårdnad krävs att det är tillräckligt med personal på våra boenden och med
en kunskap som personalen har förmåga att tillämpa. Det måste finnas tillräckligt
med personal. Att någon ensam kan ansvara för flera våningar på ett boende
nattetid, det är orimligt. Bemanningen behöver vara flexibel.

Vi måste öka medvetenheten om demens, för anhöriga och
vårdpersonal och inte minst för politiker och beslutsfattare.



Almedalen Migrationsverkets åldersbedömning

Politiken Posted on Thu, July 07, 2016 11:31:50


Migrationsverkets åldersbedömning

I dag väljer jag tidig revelj. I strålande sol över Visby och Almedalen kliver jag ut genom ytterdörren kl 07.20 och med den ljumma vinden fläktande cyklar jag de knappa tre km ner till ringmuren. Jag parkerar min röda cykel och vandrar sakta och njutningsfullt ner genom smala gränder. Jag känner doften av alla de röda och rosa rosorna som klättrar uppför husväggarna.

Snart har jag funnit ett frukostmingel. Fullt med morgonpigga människor från olika håll och med olika professioner trängs runt frukostbordet och snart står jag vid ett högt, runt bord med tre trevliga personer och småpratar. Tanken på gårdagens seminarium om mötes kraft och konstaterar att det här är ett trevligt sätt för människor att mötas.

Mätt och behaglig till mods går jag vidare till Migrationsverkets arena och deras tält på Strandvägen. Dags för dagens första seminarium.

Om bevisbörda, etik och varför barnen inte vet hur gamla de är.

Moderator Susanna Fonsell, Cecilia Renfors, justitieombudsman JO, Susanne Lundström expert Migrationsverket, Åsa Furen-Thulin chef vård och socialtjänst SKL.

Barn eller icke barn, det är frågan. Åldern är central och har stor betydelse för vilka rättigheter den asylsökande ska ha, om man är under 18 år och ska ha god man, hvb-hem, skola osv.

2015 kom det 35 000 barn till Sverige och det var ca 12 % som lämnade in någon typ av handling och av 23 % afghaner var det 2 % som lämnade in någon form av ID berättar Susanne från Migrationsverket.

Det finns ingen lag eller regler i dag hur en åldersbedömning ska gå till utan det är den samlade bevisningen som är underlaget som Migrationsverket tar ställning till när man sedan ska avgöra om den asylsökande får uppehållstillstånd eller inte. Det är den asylsökande som har bevisbördan.

När man från kommunerna, efter ett tag ser att demagog sagt sig vara under 18 år är äldre än de är så blir det problem. Det är inte bra att samla barn och äldre asylsökande på ett ställe i ett hvb- boende. Det är olika regler som gäller för vuxna och barn och det är svårt för de unga, företrädesvis männen att spela vuxna. Dessutom kan det vara droger och kriminalitet med i spelet berättar Åsa från SKL och kommunernas sida. Dessutom är det mycket svårt att få tag i socialsekreterare och när en röst ur publiken frågar om socialsekreterarna har fått någon särskild utbildning när det gäller att åldersbedömning blir svaret att det har man inte fått men om bedömningen om den asylsökande är 18 eller 19 år är inte avgörande säger Åsa vidare utan det är om det är större åldersskillnad.

Några önskningar och slutord från panelen var att det skulle komma fram bättre metoder får att mäta åldern, och därmed få ett säkrare bedömningsunderlag. Man måste ha på fötterna när någon ska utvisas. Dagens nuvarande åldersbedömning är inte tillfredställande. Det finns ganska många som är överåriga på våra hvb-hem.

Den enskilde ska inte hamna i kläm och barn ska få vara barn.

Ska vi verkligen ha en lag som skarpt säger 18 år, när det är så svårt att göra en bedömning är slutorden.



Almedalen Ryssen kommer

Politiken Posted on Thu, July 07, 2016 00:18:23

RYSSEN KOMMER – HUR GÖR HAN?

Jonas Wiktorin akademiledamot och fri säkerhetspolitisk skribent och debattör
Johan Sigholm doktorand i militärteknik, Försvarshögskolan
Karlis Neretnieks,generalmajor och f.d chef för Gottlandsbrigaden
Frederick Fooy expert, MSB

Referat från två skrämmande och viktiga seminarium denna regniga onsdagseftermiddag i Almedalen.

Doktrin: Man pekar ut USA och Nato som motståndare.

Det pågår ett omfattande projekt med en bred insats och bl.a analyser av omvärldsutvecklingen, teknisk utveckling,modet civila samhällets sårbarhet och rysk militärs förmåga.Yttersta syftet är att finna medel och metoder för att öka Sveriges motståndskraft, och möta olika typer av framtida behov.

Vad bör och kan göras för att möta framtida hot som kan riktas mot Sverige? Det tar lång tid att förändra Försvarsmakten och och åter bygga upp civila beredskapsåtgärder. Det är därför nödvändigt att redan nu försöka se tämligen långt in i framtiden.

Ryssland vill slå ut folkets beslutsförmåga och kraft så att man inte behöver använda utrustning.

Forskare o experten Jonas Stigholm menar att cyber attacker, tillgång till uppkopplingar är en hotbild. Cybermiljön används som arena för att påverkar vår vilja ochosäkerhet. Det finns incidenter som tyder på det, cyberstörningar, bl.a masten utanför Borås ställde till oreda och vittnar om attacker. Att inplantera skadliga koder. Indoktriner, man kan se mönster där paramilitära organisationen genomför vissa attacker. Man försöker komma åt sårbarheten och mjukvaran vilket är en oroande utveckling. Det finns ett 60 tal stater som ägnar sig åt dessa störningar.

Att påverka en motståndare genom att sända ut vissa signaler t ex gps systemet kan få stora konsekvenser. Detta är ett område som utvecklas.

Från ett forskningsperspektiv kan man säga att ryssen genomför stora tekniska försök genom att ta sig i dataSystem och i data för att kunna se eller ändra information.Man använder en hel palett för att att skapa osäkerhet och systemkollaps i samhället.

Karlis Neretnieks: att spå om hur framtida hot ser ut är svårt men genom att studera doktriner kan man se en stormakts mönster och sedan försöker man att tolka detta. Medlen att göra osäkerhet mm i cyberarenan har ökat men doktrinen från 20 talet är kvar.

Det finns många svagheter inom ryska försvaret men det får absolut inte innebära att vi i Sverige ska inte ska jobba för vår egen säkerhet, inom marin, flyg osv.

Informationsdomäner är väldigt viktigt. Ryssland använder privata resurser och kriminella resurser som redan finns i samhället. Vi har en motståndare som inte följer några regler utan använder medel såsom desinformation,avledning mm. Viktigaste komponenterna är att skydda sig mot cyberattacker. Man tror att vi underskattar ryssens förmåga t ex att spränga och slå ut elmaster, desinformation på nätet, överbelastningsattacker och skadliga koder som kan generera stopp i trafiken, flyget osv och dessutom kan ställa till väldigt stor oreda.

När en person ur publiken ställer frågan om man verkligen tror att ryssen ska anfalla Sverige ges svaret att man borde egentligen ställa frågan om Ryssland hittar på dumheter mot Baltikum för då är Sverige illa ute. För att komma åt Baltikum så är man tvungen att gå över Sverige.

Vi kan bli bättre, vi kan starta att utbilda skolbarn och gemene man att utbilda sig i säkerhet och särskilt säkerhet inom cybermiljön. Telekrigföring och cyberattacker enbart är nog inte enbart det som ryssen kommer att använda för att vinna krig men kommer att användas som en del i krigsföringen.

Ytterligare en fråga ställs från publiken: Har Sverige någon strategi för att försvara Sverige.

Svaret ges att vi har ett uppdrag från regeringen att vara mer offensiv men det kan vi inte gå in på här. Man kan utgå från att Ryssland har med kunskap än Sverige.

Vidare sägs att vi har många komponenter som är sårbara inom cybervärlden och vi måste vara beredda att betala för säkerheten och komponenten så att den är så säker som möjligt. Man kan börja med att granska de IT- komponenter som man köper, kolla vad de innehåller och vilket land de kommer ifrån.

Vi ska komma ihåg att stater har inga vänner utan bara intressen.

Del två – Hotet!

Ett senario hur ett framtida angrepp skulle kunna se ut. Scenariot bygger på stora förändringar inom militären, ca 15 år framåt

Ryssland är totalt underlägset Nato, vilket för ryssens del betyder att den måste jobba snabbt. Fordonen är gamla. Stridskrafterna kommer att öka och de jobbar tillsammans.Sverige har förband som de behöver.

Ett angrepp mot Sverige är egentligen ett angrepp på Baltikum. Om Nato skulle starta ett tredje världskrig, är det värt att starta ett världskrig för Baltikums skull, säger man och avslutar med att Nato är ingen brandkår som kommer omedelbart, det tar 1-3 dagar. Bilder ovan är en av flera över ett eventuellt framtida angrepp mot Sverige och ryssens krigföring har varit enl. nedan.

* Östersjöregionen – ett odelbart område i händelse av en konflikt.
* Tekniken medger nya möjligheter. Alla system är uppkopplade mot varandra.
* Markstridskrafterna.
* Marin krigsföring.
* Flygkrigföring.
* Cyber- och telekrigföring.
* Okonventionella komponenter.



Almedalen Mötets kraft

Politiken Posted on Wed, July 06, 2016 22:03:49

Den här regniga onsdags eftermiddagen blev också intressant, här en av aktiviteterna som gjorde’t!

MötetsDen här regniga onsdags eftermiddagen blev också intressant, här en av aktiviteterna som gjorde’t!

Mötets krafthur får vi mer effektiv av våra möten?

Jag kommer en kvart fört utsatt tid och musik flödar högt ur högtalarna. Rosa bubbel i plastmugg tillsammans med en pytteliten snitt serveras. Det ska nog vara en inbjudande miljö kanske, men den höga musiken hör inte min generation till. En stor hög med ipad ligger på ett bord och det visar sig att de är ett redskap som vi ska använda. Kul! Nu väller det in folk och snart är lokalen fullpackad.

Jag sitter vid ett stort runt bord, närmast mig sitter en trevlig kvinna som tidigare jobbat som undersköterska men som nu är utvecklingsledare i Lindesberg? Förväntansfullt sitter vi där och smuttar på vårt rosa bubbel.

Nu tonar musiken ner och tystnar, fram kommer en man och eskort tystnad genom att dels hålla upp en hand och samtidigt börja att tala med lågt röst, sorlet tystnar.

Varenda krona som läggs på ett möte ska ge tiodubbla tillbaka och några trender är att nya mötesplatser dyker upp, mötena startar inte kl 9.00 och absolut inte efter 16.00

Hur kan vi se till att investeringen både i tid och pengar genererar maximalt tillbaka?Varför har vi möten egentligen? Vad får vi får känslor av och genom möten?
Flexibilitet är det som man kommer att efterfråga mer och mer och det är stort fokus på hälso- och träningstrenden.

30 % av all arbetstid är mötestid, för chefer och ledare ofta 50-80%.
56 % är av alla möten är ineffektiva. Alla vill känna lust och meningsfullhet.

Det finns inga dåliga möten. Det är bara människor som gör dåliga möten.

Reptilhjärnan har tre områden: äta, ligga och sova. Reptilhjärnan är chef. Vi tar våra beslut med känsla och chefen över känsla är det limbiska systemet

Syfte och syfte och mål är det absolut viktigaste inför ett möte.Hur ska möten kunna bli bra om man inte har möteskultur? Fråga dig själv varför du går upp på varför du går på morgonen, fortsätt att fråga varför på svaren du ger…modem frågor, fem svar.

Viktiga redskap är också vilka spelregler som man kommit överens om.Mötesstruktur och mötesmiljö spelar stor roll. Tänk efter vilket möte du har varit på där miljön har spelat roll.

Variation är bra, det är få gånger som ett bord tillför någonting. Tänk på vilken fysisk miljö miljö du skulle må bra att ha ett möte i. Rummen hjälper oss att öppna upp. Tänk variation. Alla vill känna lust och alla vill bli sedda.

Slutorden är tydliga:

Inled ett möte med tydligt syfte och mål.
Summera mötet, största misstaget vi gör är att vi tror att vi förstår varandra, därför måste vi summera målet.

Gör en egen reflektion – vad bidrog jag själv med och hur tror jag att det uppfattades.

När jag går ut gör jag ( som de sa) en reflektionen och kommer fram till att det här var ett bra möte, kanske hade jag bidragit med att vara med att vara där 🙂 Det har slutat att regna och jag strosar i sakta mak vidare, köper en våffla och en kula guteglass. Jag kommer upp till ringmuren och i raderna av hundratals parkerade cyklar hittar jag min röda cykel och cyklar hem.



Next »