Blog Image

Helene T Dehring

Inlägg om Vården, Jobbet, Livet och Politiken finner du under "kategorier" till höger om mig. På mobilen får du scrolla längst ner under inläggen.

På hemsidan helenedehring.se kan du läsa mer om mig, mina uppdrag i politiken, min filosofi, ambitioner och vad som gör mig stolt och glad!    

helenedehring.se   (länk till höger om mig)

 

Smärta är det som patienten säger gör ont.

Livet Posted on lör, januari 27, 2018 17:29:50

Smärta är det som patienten säger gör ont.

Ska man någonsin behöva dö med smärta?

Varför reflekterar inte all vårdpersonal? Måste anhöriga finnas på plats för att det ska fungera?

Avdelningen sjuder av liv och rörelse, i den långa sjukhuskorridoren ilar vitklädd vårdpersonal i en ständig ström fram och tillbaka. En del patienter ska hem, andra ska på diverse undersökningar. Sjukgymnasterna gång tränar, manar och instruerar för att de nyopererade patienterna ska komma igång. Matbrickor delas ut, labbpersonal har kallats för provtagning. Dropp och infusioner ska sättas. Tiden är som för det mesta alldeles för kort, allt ska hinnas med. Alla patienter har rätt till god vård. Sjuksköterskan går från rum till rum med den otympliga medicinvagnen och delar ut de ordinerade läkemedlen till patienterna. Måste ju få ett grepp om hur patienterna mår också, snart kommer läkarna, snart det är rond.

Inne på ett rum är gardinerna fördragna, här ligger en patient som väntar på att få dö. Platt på rygg med vidöppen mun ligger hon där. Hon har en rynka mellan ögonbrynen. Anhöriga ringer ofta och påpekar att mamma är orolig, mamma har nog ont, mamma behöver smärtlindring. Vad kan ni göra, hon behöver hjälp…
Dag efter dag, natt efter natt har hon legat här och väntat på att få dö. Det är sjunde dygnet nu som barnen vakar hos sin kära. De är så slitna men de har lovat modern att hon inte ska behöva dö ensam och hon ska inte dö med smärta.

Vid överrapporteringen informerar ansvarig, ”hon har fått morfin varje halvtimma, jag vet inte vad jag mer kan göra”.

Enligt Svenska palliativa registret vet man att smärta kan vara rent fysisk med exempelvis inskränkt rörlighet, andfåddhet och annat lidande, men smärta kan även vara psykologisk med oro och ångest. Den existentiella och andliga smärtan kan präglas av
t ex dödsångest. Inte sällan har en patient inslag av flera sorters smärtor. Svenska palliativa registret ger värdefullt kunskap som all vårdpersonal behöver känna till.

Vårdpersonal kan inte alltid bota men så gott det går ska vårdpersonal lindra, till exempel genom värmande mjuk massage, närvaro, läkemedel osv. Smärta föder mer smärta och leder till stress.

Det ska inte ligga på anhöriga att oroa sig och ha ansvar för att den sista tiden ska vara rofylld och smärtfri. Närstående behöver stöd och ska inte tyngas av ytterligare onödig sorg, ilska och oro. Det räcker att förlora en kär närstående.

Ofta har patienten smärta från både social, fysisk, psykologisk och existensiell karaktär. Omvårdnadspersonal måste ha kunskap om detta och ska ligga steget före för att lindra. Vårdpersonal måste kunna tillämpa och ha kontinuerlig kunskap och mogenhet. Kunna vara närvarande och vara lyhörda. Genom observation och information till varandra kan smärta förebyggas.

Patienter ska inte behöva dö med onödig smärta på vårdinrättningar 2018.
Det behöver inte vara så.



Cancer

Livet Posted on lör, januari 06, 2018 19:53:13

Året var 1964, min dotter var knappt ett år och jag hade fått diagnosen cancer. Tre år senare var vår lilla familj utökad med en liten son. Tyvärr låg jag återigen på operationsbordet.

Det var en ren slump att det hade upptäckts, jag hade sökt vårdcentralen för en annan åkomma och i förbifarten hade jag nämnt för doktorn att jag kände en liten knöl på halsen. Läkaren, var en provinsialläkare som undersökte mig noggrant, han klämde, kände och ställde frågor. Den centimeterstora knölen satt på höger sida av halsen, under käkbenet och var oöm. Den hade kanske funnits i några månader, jag hade inte tänkt på det så mycket. Nej, jag hade inte haft några symtom eller känt mig sjuk, ingen feber eller infektion.

Läkaren skrev remiss till Öron-Näs och Hals i Vänersborg och i augusti -64 opererades jag första gången för en högersidig spottkörteltumör.

Förutom de vanliga barnsjukdomarna som röda hund, påssjuka och kikhosta hade jag i tolvårsåldern fått hjärnhinneinflammation i sviterna efter mässlingen. För övrigt hade jag i stort sett varit frisk och sjukdomar var ingenting som jag gick och tänkte på. Cancer hade jag knappt hört talas om och ännu mindre tänkt att jag skulle drabbas av.

Jag kommer inte heller ihåg att någon, efter operationen någonsin pratade med mig om eller satte ord på min diagnos. Jag hade fått besked om att jag skulle in för kontroll två gånger om året de närmaste fem åren, det var allt.

Efter operationen -64 var jag i stort sett frisk, ingen viktminskning eller annat onormalt. Livet gick vidare, jag var ung och hade fullt upp med familj och med jobb. I augusti -66 fick jag mitt andra barn, en liten son. I slutet av samma år kände jag tyvärr en tilltagande svullnad på halsen och sökte vårdcentralen för detta. Det mynnade ut i att jag nu tre år senare, i januari – 67, återigen var inlagd för den andra operationen.

Denna gång fann man två drygt hasselnötsstora tumörer i det gamla ärret på halsen. På djupet fann man också flera tumörer, dubbelt så stora som risgryn men även här flera hasselnötsstora tumörer som togs bort. Alla prover skickades vidare för undersökning. När svaret kom visade det sig att det var körtelcancer och det var nödvändigt med ytterligare en operation som innebar en större körtelutrymmning.

Mina två små barn fick återgiven vara utan sin mamma. Jag tror inte någon i familjen hade förstått att det var allvarligt.

Fjorton dagar senare låg jag för tredje gången på operationsbordet. Det blev en stor operation där man fann flera tumörer. Jag fick flera andningsstopp och det var dramatiskt men lyckligtvis hävdes det och jag fick stanna kvar på avledningen en vecka. Första dagarna var jag orkeslös och behövde hjälp med allt. Ett kvarvarande minne av tiden på avdelningen är, när två ur personalen skulle hjälpa mig att tvätta och vända mig i sängen. De pratade hela tiden över mitt huvud, med varandra om vad de hade gjort och vad de skulle göra och jag bara låg där.

Operationen hade medfört att man tvingats ta bort muskler varför höger skuldra var deformerad och svag. Efter den stora körtelutrymningen var höger kind också kraftigt svullen. I många år hade jag höghalsade polotröjor på mig pga komplex.

Livet återvände och efter mina tre canceroperationer i unga år har det blåst många vindar. Jag utbildade mig till sjuksköterska och distriktsköterska med intressanta arbetsuppgifter. Mitt liv är rikt, jag har familj, mina två barn är vuxna med egna barn och jag har barnbarnsbarn. Jag är politiskt aktiv sedan många år och tycker att jag bidrar med omdöme och klokskap.

Cancer är ett så otroligt laddat ord som ofta förknippas med döden.

Som distriktsköterska har jag många, många gånger, både på sjukhus och på hembesök till cancerpatienter, sett att jag gett hopp när jag har berättat att jag också haft en cancersjukdom och att det har gått många år sedan jag var sjuk.
Vad jag vill säga är också att det finns många olika sorters cancer. Det är över femtio år sedan som jag opererades för lymfkörtelcancer. Utvecklingen har inte stått stilla, det har skett en enorm utvecklingen inom området.

Jag finns kvar och mår så bra i livet!



Andra världskriget

Livet Posted on fre, november 17, 2017 20:05:56

Jag är ungefär sjuttiofyra, sjuttiofem år gammal och nu ska jag berätta om en tid i mitt och ”pappas” liv så som jag kommer ihåg det.

Jag och min ”pappa” är födda i Berlin
Zehrendorf. Jag har tröstat min ”pappa” många gånger, särskilt under andra
världskrigen. Även om minnet är dunkelt kommer jag aldrig att glömma hur hårt ”pappa”
höll mig i sin famn och med sin andra hand höll sin mamma hårt i handen medan
vi fort, fort sprang mellan brinnande husväggar och ruiner.

När sirenerna ljöd gällde det att
springa det allra fortaste vi kunde, för det var många som ville ner i skyddsrummen. När det fruktansvärda mullrandet av bombplanen hördes och närmade sig gällde det att vara snabb för alla fick inte plats i skyddsrummet.

Jag kommer ihåg när vi sprang
genom parken och när vi satt där nere i det mörka skyddsrummet. Mörkret lystes upp av
några enstaka levande ljus som flämtade lyste upp det med människor fyllda skyddsrummet. Jag kan fortfarande se de svarta blanka skyddshjälmarna som låg där på bänkarna och som vi skulle ta på oss. Ljusen och väggarna skakade när bomberna träffade marken.
”Pappa” var fyra år , hans hjälm var för stor och han höll mig så hårt i famnen.

Jag kommer särskilt ihåg en gång när vi
inte fick lov att komma ner i skyddsrummet, vakterna trodde att ”pappa” hade
en smittsam tuberkulos. Vi var så rädda och det var så hemskt, jag glömmer aldrig när vi satt
där ihopkrupna utanför ingången till skyddsrummet och darrande av rädsla, medan
eldslågor och stora svarta rökmoln välde upp och färgade himlen rödgul och
svart.

På gatorna sprang gamla människor och
små barn omkring gråtande och skrikande medan murar rasade och det brann
överallt. På flera ställen hade brandbomber tänt asfalten i gatorna. Människorna
blev som levande facklor när de försökte att rädda sig. På
gatorna, fanns otaliga flyktingar som inte kunde skydda sig mot brandbomber och
husmurar som störtade in. På kort tid hade de tunga amerikanska bombplanen
kastat flera ton bomber över staden. Berlins centrum var
förvandlat till ett rykande, glödande helvete, begravningsplatsen för tusentals
människor.

Under kriget var det ont om mat och vi
var ständigt hungriga. I lägenheten mittemot vår hade min ”farmors” väninna svultit ihjäl. Hennes man hade blivit inkallad som tysk pilot och han kom aldrig tillbaka.


och då gick rykten om att ransoneringskorten skulle bli ogiltiga, affärerna
stormades och svarta-börspriserna steg. ”Pappas” pappa d.v.s. min ”farfar” var
tandläkare och hade blivit inkallad till fronten. ”Pappas” mamma d.v.s. min
”farmor” hade präglats hårt av den svåra tillvaron och kriget hade också skilt
farfar och farmor åt. För att överleva och komma undan krigets svält och fasor
lyckades farmor fly från Berlin och Tyskland och återvände till Sverige.

När vi kom till Sverige var vi magra
och undernärda, jag kommer ihåg att ”pappa” hade en svartlapp över ena
ögat, minnet om varför är dunkelt. Kriget hade satt spår, ”pappa” var orolig, flera
månader efter att vi hade kommit hem till Karlstad sprang han omkring, rum från
rum för att leta om det fanns brandbomber under sängarna.

Kanske var det p g a svälten och undernäringen som jag
tappade så mycket hår? Fastän egentligen tror jag inte det, jag anar att min ”pappa” när han skulle börja skolan, i sin iver tog
fram rakhyveln och skulle göra mig fin. Men strunt samma om jag är lite luggsliten, jag är väl omhändertagen hos min ”pappa” och har det bra när jag sitter här och filosoferar om livet och mina minnen.



Energier i mitt hem

Livet Posted on sön, maj 21, 2017 22:27:06

Feng shui betyder
”vind och vatten”
och handlar om energier och balans. Det är en 3000 år gammal
kinesisk lära som handlar om att inreda efter naturens krafter och hur vi påverkas av energifälten runt
omkring oss, hur vi påverkas av färger, former och material, och om de fem
elementen: trä, eld, jord, metall och vatten.

Negativ Energi…

Att samla
på sig en massa saker är aldrig bra, än mindre om man aldrig använder dem. Det
skapar negativ energi. I min nya bostad ska jag inte ha någon
negativ energi, här ska det vara organiserat och positiva energier.

Jag är en känslomänniska och mår bra av att skapa, som t ex när jag gjuter trädgårdsstolar i
betong, väver trasmattor (15 år sedan), syr kläder eller virkar små
ugglemobiler till minstingarna i släkten. Skapandet är gott och gärna med en kopp kaffe inom räckhåll.

Jag har en
tjock svart pärm i bokhyllan sedan många år. Pärmen är gammal och
dammig men nu har den åkt fram och här har jag samlat på mig allt som handlar om
Feng shui.

Nu sitter
jag på altan i min vita gungande hammock med kaffekoppen och läser hur
jag ska möblera, placera växter, minska på vassa hörn och istället ta in runda
former i vaser och bord eftersom de skapar positiv energi.

En del av
läran är bara för mycket och det tar jag inte till mig, men en del känns lockande.

Jag
bläddrar och läser att i hemmet ska det ska vara frisk luft, minst tre
gånger i veckan ska man vädra ordentligt och inte heller ha gardinerna nere och
fönsterna stängda för länge utan öppna upp och få in mycket solljus.

Det passar
mig bra för jag är ingen gardinmänniska. Jag ska bara ha lite insynsskydd på balkongen, kanske vita eller ljust grå lamellgardiner och kanske en tunn linnegardin kan bli fint inne. Jag suckar djupt av välbehag, det är ett trevlig lyxproblem att
fundera på.

Jag
bläddrar och läser att ärvda möbler ska man inte ställa in hur som helst, de kan bära med sig en negativ energi minsann. För att inte riskera något kan en rituell rensning genom någon form av rökelse vara bra, t
ex tända lite salvia och sedan blåsa ut lågan. Röken sm bildas blåser man ut i vinklar och
vrår och de negativa energierna rensas bort och rökelsen höjer energin och
skapar en lugn atmosfär.

Woaw, vad
kul, jag vill testa nu – på en gång. Var hittar jag salvia? Olika oljor och renande
rökelser finns det ju i hälsokostaffären men salvia… Ja, jo, jag tror jag
börjar där.

Men hur i
hela friden ska jag få plats med allt? Fasters gamla byrå som farfar
tillverkade, likaså släkten höga köksskåp från 1800-talet. Makens sekretär och mormor Apolonias väggklocka. Vilka energier
bär dessa ärvda möbler med sig? Spännande!

Jag läser
att många prylar, möbler, droppande kranar osv stoppar upp energier som ska
flöda fritt och röriga hem skapar negativ energi och dåliga vibbar…

Rensa,
städa, håll rent och i ordning är rådet och på nästa sida står det att saltvattenlösning, ca 6 matskedar salt i
en hink med vatten är effektivt rengöring av golven. Aha, då kanske jag inte
behöver Ajax?

Jag är en
praktisk person men gröna fingrar har jag inte. Jag ska trotsa, jag ska klara ett par kaktusar ute på altan. Växter i
hemmet skapar frid och speciellt kaktus sägs motverka dålig energi så det så!

Även en
skål fyllt med ett och annat äpple ska jag kunna åstadkomma eftersom jag nu har lärt mig
att frukter hjälper till att ta bort negativ energi.

Jag hoppar rådet att placera ut kristaller i min nya lägenhet men däremot ska jag lyssna
på avslappnande musik och det kommer att balansera mitt sinne och skrämma bort all negativ
energi. Jag kommer att må så bra.

Det kommer att bli helt fantastiskt…i min, ok vår – lägenhet.



Tävlingsbanan

Livet Posted on fre, april 14, 2017 16:40:18

En kanonhäst och kraftpaket på 500 kg och inga klagomål på banan.

Citat från en banskötare: ”Man behöver inte vara
ingenjör men däremot är det värdefullt att ha praktisk erfarenhet, många års
erfarenhet av banskötsel och att ta ett stort eget ansvar”. Det känns bra när jag vet att jag gjort allt vad jag kan”!

Det kan handla om miljoner. Ibland
handlar det om prispengar på 150 000 men i elitloppet kan prissumman kan vara
miljoner. Självklart vill man då att
tävlingsbanan ska vara i bra skick.

Därför har banskötaren en
oerhört viktig roll. Att travbanan och underlaget sköts av en person som har
erfarenhet av hur man ska köra och hur banan ska skötas för att det ska vara så
bra underlag som möjligt, oavsett årstid och väder.

Som banskötare har man självfallet ett stort ansvar
för det ska fungera så bra som möjligt för den som ska använda den. Inte sällan
krävs det att ställa klockan på ringning för att kunna kolla vissa väderlekar
och för att vara steget före att ha banan i bra skick.

Har man en kanonhäst häst
som kanske kostar minst 100 000 kr och har lagt ner mycken tid och pengar, då
handlar det om att ge hästarna bästa möjliga förutsättningar. Hur hästen är
tränad spelar självfallet en stor roll men
tävlingsbanan och dess underlag har också betydelse.



Sockerdricka i kroppen

Livet Posted on sön, mars 05, 2017 20:17:34

Kan sockerdricka i kroppen leda till brustna relationer?

Hur mycket ska man lägga sig i när man får ett litet
barnbarn eller barnbarnsBARN? Vad ska man säga och vad ska man absolut inte
säga när den som man älskar överallt på jorden är höggravid och hormonerna far
runt i den otympliga kroppen och ger svängningar från 0 till 100?

Jag kommer så väl ihåg hur det var på mitt jobb som barn
distriktsköterska på vårdcentralen i Askersund. Här hade jag föräldragrupper
varje vecka och hade hand om föräldragrupper med företrädesvis relativt unga mammor
(ja det var inte en enda pappa) och deras små barn.

Jag kommer så väl ihåg när jag som en klok och respektfull
barndistriktsköterska, på ett proffesionellt sätt ledde föräldragrupperna och jobbade
med stöd och uppmuntran till föräldrarna och att finnas till hands för att ge
goda råd.

Många gånger fanns det osäkra förstagångsmammor med i
gruppen och här gällde det särskild att vara lyhörd och ha fingertoppskänsla.

Samtidigt nog så viktigt att ha koll på vad som gäller
och inte gäller angående omvårdnad, barnsjukdomar och barnuppfostran. Inte
kritisera utan respektera ett vuxenperspektiv.

Alltför många gånger upplevde jag den unga
föräldrarnas irritation över ”den jävla
kärringen som alltid lägger sig i”.

Förväntningar

Då – liksom nu tror jag att kontakten med en ”äldre
generation” är viktig och att den gynnar barnet. Alla familjer är olika, en del
vill ha mycken kontakt en del vill ha mindre.

Många gånger gav jag rådet till ”mina föräldrar” att prata
om vilka förväntningar som man har både som förälder och som en ”äldre
generation”. Svårt – ja, absolut men det skulle kunna vara värt det i allafall,
att ha ett ärligt samtal och inte gå i ”klinch” eller bli oförlåtligt sårad om
man inte får det svar som man önskat. Visst är det svårt att ta initiativ till ett
sådant samtal men absolut tror jag att det finns vinster.

När det kommer ett litet mirakel till världen är det
kanske inte är självklart att ringa eller besöka den lilla familjen varenda dag
även om man bor i närheten.

Då gäller att ha den där fingertoppskänslan, från båda
sidor och tala om vilken hjälp man vill ha eller ge och från båda håll säga
ifrån om det finns en känsla av att bli utnyttjad eller negligerad.

Viktigt att föräldern försöker förstå och kan sätta
sig in i den glädje som så fort kan förbytas i sorg som det kan innebära för en
”äldre generation” att inte alls få komma och träffa sitt efterlängtade
mirakelbarn. Det är tystnaden, det man känner i kroppen men som inte sägs som
är det värsta. Både barn och vuxna känner det. Ingen mår bra över det.

Barn kan ha en egen relation till sin
”äldregeneration”, barn mår bra av vetskapen att vara älskad av många.

Ja, så klok var jag då,
i min proffesion som barndistriktsköterska i minan föräldragrupper på
vårdcentralen i Askersund

Sockerdricka, bubbel och lycka i min kropp

Jag går här fram och tillbaka som en äggsjuk höna och
kollar fotot på lilla prinsessan Wilma, fotot som jag fick i telefonen i natt. Jag
skulle vilja kasta mig in i bilen och åka dit – på stört, så säger min känsla utan förnuft. Mitt vuxna, logiska och klokare jag förstår att lilla familj ska
ha sin egentid först. Jag vet, jag förstår älskade ungar!

Nu gäller det

Finaste förstfödde Emil, lilla sötaste Nova och nu
mitt tredje lilla barnbarnsBARN Wilma, så älskat litet knyte som kommer in i
släkten. Nu gäller det – nu ska jag försöka vara så klok som jag försökte lära
ut på mina föräldragrupper att man skulle vara, beundra, inte kritisera, vara
lyhörd, ibland tiga ibland tala. Inte lätt i alla lägen, men påminn mig gärna.

Jag vill vara den där ”äldre generationen” som ger ”mina små” känslan av att de är det bästa som finns och att de är ovärderliga!



VHS förväntningar!

Livet Posted on ons, februari 15, 2017 18:24:46


Minnen och förväntningar!

Politisk är viktigt, jag är glad att jag lever i en demokrati och har förmånen att säga det jag jag vill och även kanske påverka. Jag vill vara delaktig, vara med och vill kunna göra skillnad. Kompetens och utbildning ligger mig varmt om hjärtat likaså människors tlllgänglighet, delaktighet och bemötande i samverkan mellan kommun och landsting.

Men – även om mycket i tillvaron är politik så finns det i livet en mix av olika funderingar, avgöranden och händelser,
stora som små och som gör livet till det som det är. Just nu så sitter jag här med mina vardagsfunderingar. Funderingarna handlar inte om livsavgörande frågor men de ligger ändå där i vindlingarna och lurar.

En liten fundering som jag grunnat på är om jag ska satsa på en eltandborste med en kostnad på mellan 700 –
2000 kr, gör den väsentlig skillnad är det självklart värt kostnaden, men går det lika bra med den manuella när jag borstar i två minuter?

En annan fundering är hur jag ska göra med farfars gamla rokokobyrå? Farfar som
var en duktig möbelsnickare. Just den här byrån tillverkade han med en tillhörande
stor oval spegel i en ram som gåva till sin dotter, alltså min faster Gerda som jag tidigare har berättat om.
Ska jag slipa, sprutlackera byrån mörkblå eller bara polera den som den är och lägga på en vacker
marmorskiva?

Det ligger också över mig att jag måste fortsätta sorteringen av alla gamla foton
som ligger i lådorna. Apropå det ska jag berätta en historia om mina gamla VHS kassetter.

Dumt nog har den gamla VHS-spelaren kasserats, jag kommer
inte ihåg när eller var men summan av kardemumman är att all dokumentation som
fanns på kassetterna i form av minnen inte går att titta på. Dokumentation från husrenoveringen och när vi bröt upp
alla golv, öppnade upp och rev väggar, den läckande oljepannan med hålet i
botten, slipandet av fönsterkarmar osv.

Dokumentationen från resorna till Mexiko, Kenya,
Gambia och den spännande resan i inlandet. För att inte tala om dokumentation av tonårsbarn och
barnbarnens första år. Besöken i djurparker, husvagnsresor, ponnytävlingar osv.
Dessa ”rötter” skulle överlämnas i form av varsitt USB-minne till barn och
barnbarn. Så var tanken.

Inventeringen om hur detta skulle gå till påbörjades. Vem
kunde hjälpa till att föra över materialet från VHS till USB-minnen? Koll på
nätet, jämförelse, telefonsamtal. Vi hade bestämt oss och ett val gjordes.
Hämtning och lämning av kassetter ingick i priset.

Helt ok att det tillkom en väntan i några veckor och så kom
dagen då leveransen kom och tre tillhörande USB-minnen med inspelat material
fanns med. Fakturan hade kommit och visade flera tusen mer än överenskommit,
moms hade lagts till trots att det på hemsidan framgått att moms inkluderats.

Förväntningarna var stora när vi efter födelsedagsmiddagen
hos sonen satt där med tårta på assietten och kaffekoppen i handen. Ett
USB-minne fyllt av barndomsminnen hade satts in i Tv,n och rullades nu upp,
focus på en av sönerna i en viktig fotbollsmatch, resan och utflykterna i
Singapore osv.

Ve och fasa, kvaliteten var inte som förväntat, trots
extra betalning för bästa möjliga kvalitet låg det i bildens överkant en dallrande tjock gråvit rand, lite suddigt, ränder som kom och gick och istället för en mjuk
övergång vid varje bildsekvens kom en hackig svart övergång. Frågan
uppstod nu om hur det kunde se ut på de övriga kassetternas överföring till de
två ytterligare USB-minnena? Var det likadant?

Närmsta dagarna tillbringades framför tv och dator, tiden följdes av timmar för att kontrollera både
kassetter och USB-minnen. Det visade sig att kvaliteten var liknande på samtliga av VHS-kassetterna. Detta var inte kul och humöret var ännu mer ansträngt eftersom att fakturan inte heller varit korrekt.

Hela situationen krävde kontakt med befintligt
bolag för att framföra de aktuella synpunkterna. Sagt och gjort, jag laddade och på första telefonsamtalet fick jag kontakt med en ansvarig person. Först erbjöd man sig att göra om
det hela. Jag förklarade att det kändes aktuellt med en fortsättning och när vi tillsammans gick igenom fakturan och dess felaktigheter var personen i aktuellt bolag helt inne att det var alltför grava elaktigheter och ingen tvekan om att fakturan skulle
makuleras. Trots allt blev det ett bra samtal och jag tror personen i fråga, som jag talade med kände glädje över att ingen anmälan gick vidare från mig, till ARN.

Frågan återstår om, hur och när jag jobbar vidare med VHS?



PCI

Livet Posted on ons, februari 15, 2017 17:52:40

Verksamheten som räddar liv och är öppen dygnet runt.
Ett studiebesök!

Varje år på PCI-enheten, CSK i Karlstad utförs mellan ca 1450 –
1650 kranskärlsröntgen, ballongvidgningarna (PCI) står för ungefär hälften.

Den 20 december kl 07.00 gjorde jag ett planerat verksamhetsbesök på
hjärtmottagningen och PCI enheten.

En vänlig sjuksköterska tog emot, visade det lilla klädskåp där privata ägodelar låses in. Vidare går vi till dagvården, d.v.s. en stor sal där
två sjuksköterskor ansvarar för sammanlagt åtta sängar med patienter. Det var
svalt, nästan kyligt i den stora salen. Allt eftersom timmarna gick fylldes
sängarna av patienter, och framåt lunchtid var alla sängar upptagna med både män
och kvinnor som alla hade någon form av hjärtbesvär.

Alla hade fått sin vita patientskjorta och en venkanyl hade satts in i
armen för att sedan koppla till ett dropp. När sedan PCI kallar sker transporten via
rullstol eller ev säng ner till PCI-op där kranskärlsröntgen och ballongsprängning
utförs.

Operationsbordet
är högt och runtom kring patienten som nu ligger där cirkulerar grönklädd personal. De är proffs och de kan det
här med att få en patient att känna sig trygg och omhändertagen, att i alla
fall inte just nu behöva tänka på eller ta ansvar för någonting, bara försöka
slappna av och ta emot.
Jag är övertygad om att det känns bra. Kanske ovanligt för vissa eftersom en del av patienterna själva är personer som i hela sitt liv har drillats och
själva tagit hand om, vårdat, kontrollerat, ansvarat och utfört.
Kanske en
konstig känsla men samtidigt är det nog en skön känsla att någon gång i livet få vara den som är omhändertagen.

På vänster
sida om operationsbordet finns två stora tv-skärmar placerade. På dem kan hela
processen följas och patienten kan själv se sitt hjärta hur det ”hoppar” och följa
hur kontrasten sprider sig inuti kärlen.

På höger sida
står operatören och de som assisterar. Patientens högra arm bäddas upp så att den
ligger stabilt och nere vid handledens kärl lägger operatören sedan ett litet snitt och går sedan in med en sond som förs
in och uppåt i blodkärlet.
Inuti denna plastslang ligger en s k ballong som kan
frigöras och läggas in som ett nät (stent) i kranskärlet/förträngningen.

När
operatören på tv-skärmen ser ett område där det är trångt eller skadat kan
förträngningen vidgas med ballongen och ett metallnät (stent) läggs in i
kärlet som förhindrar återförträngning. Stentet växer sedan in i
kärlväggen. För att förhindra att det
ska uppstå blodproppar under läkningstiden är det nödvändigt att patienten medicinerar
med blodproppsförebyggande läkemedel.

Alla PCI behandlade patienter erbjuds uppföljning hos
sjuksköterska och hjärtspecialist. Patientens riskfaktorer och den medicinska
behandlingen utvärderas. Förutom kolesterol, rökning och högt blodtryck har studier visat på betydelsen av diabetes, psykosociala faktorer,
inaktivitet samt midjemått.

Uppföljningens största uppgift är till för att varje enskild
patient ska kunna bli delaktig i hur den kan ändra sin livsstil för att minska
risken för nya besvär.

PCI-mottagningen
startade på centralsjukhuset i Karlstad i januari 2006 efter att frågan drivits
av Catarina Segersten Larsson (M). Jag
känner mig stolt, tacksam och glad!



« FöregåendeNästa »