Helene T Dehring

Trolldom, osynliga väsen eller atmosfäriska störningar
När jag på 80-talet läste jag till sjuksköterska och om mikrobiologi cirkulerade ett dokument bland oss studerande. Författaren är okänd men oavsett är dokumentet intressant att läsa även i dagens tider. Läs gärna om Trolldom, osynliga väsen eller atmosfäriska störningar .

När man läser om gångna tiders farsoter, hungersnöd, missväxt och krig så förvånas man över att människosläktet har kunnat överleva.
Folkets rädsla och oförklarliga sjukdomar drabbade både fattig och rik, unga och gamla, ofta med dödlig utgång. Man försökte fly och att stänga in sig, men ingenting hjälpte.
Man trodde att sjukdomar framkallades av det ”onda ögat”, av magi, demoner eller från någon ond människa med magisk kraft. Man tänkte sig att en döds-ande trädde in i kroppen och att den kom genom näsan, munnen eller ögonen.
Så länge som samhällena var små och isolerade från varandra, kanske med berg, öknar eller vatten emellan så var risken för epidemi liten. Men redan några 1000 år e.Kr samlades man i större samhällen och man företog resor till främmande länder. Från denna tid kan man också börja spåra beskrivningar av könssjukdomar, spetälska, smittkoppor, malaria och pest. Man lärde sig att pest bröt ut i samband med rått-död och att malaria hade med myggor att göra. Under medeltiden, då städerna blev överbefolkade och inhägnade med höga murar så ökade de smittsamma sjukdomarna markant. Smutsen och de dåliga sanitära förhållandena var en gynnsam grogrund för infektioner.
Epidemiska sjukdomar började uppkomma. På 1000 – 1200-talet härjade spetälskan och 1300-talet var människans bittraste århundrande. Man plågades av Digerdöden (Pesten), hungersnöd och fattigdom, överbefolkning och arbetslöshet. Digerdöden tog en fjärdedel av Europas befolkning.
Digerdöden orsakades av en bakterie vid namn Yersinia pestis. Digerdöden kom till Norden sommaren år 1349. Det var ett engelskt skepp som drev i land i Bergen och det var lastat med ylle. Besättningen var redan död men befolkningen lossade lasten och tog samtidigt iland digerdöden.
Symtomen började med nysningar, frossa och kräkningar, de fick yrsel och matta ögon. De blev tungandade, fick svart tunga och en outsläcklig törst, blodig avföring och urin. Blodiga upphostningar, hudblödningar och svarta bölder stora som gåsägg slog upp i armhålor, käkvinklar och i ljumskar. Man blev blossande röd i ansiktet, talet blev oredigt och den drabbade ansattes av stor ångest. Det blev nästan 100 % död när symtomen visade sig.
I Sverige försökte kung Magnus med religiösa påbud att blidka Gud att skona hans land.
Det hjälpte givetvis inte och 1350 kom pesten till Sverige där bl.a. Västra Götaland härjades svårt. År 1352 hade pesten (digerdöden) passerat Finland och Ryssland och var tillbaka i de trakter där den hade börjat. Här stannade den av någon oförklarlig anledning av men återkom i omgångar fram till 1700-talet.
De medicinskt kunniga, på den tiden ansåg att digerdöden hade uppstått som direkt följd av himlakropparnas kamp mot Indiska Oceanen.
Oförklarliga händelser rapporterades in om att blodregn föll och att ormar och paddor kom från skyn. Katolska kyrkan hävdade att digerdöden var utsänd av Gud för människornas synders skull. Döden var en realitet för var och en och bilder av hur döden dansade omkring och ryckte till sig människorna i dansen var vanliga. Kyrkogården var medelpunkten i byn. Människorna resignerade och tolkade olyckorna som Guds vrede och tecken på stundande världsundergång.
Man hade redan på 1300 – talet klart för sig att råttorna var smittbärare, men att utrota råttorna var självklart en omöjlighet. De åtgärder människorna gjorde för att skydda sig skedde ofta i panik. En del försökte fly när pesten närmade sig, men ofta hade de redan smittats och spred då istället sjukdomen dit de flydde. På en del ställen, antingen i kloster eller i hela städer, låste man in sig och vägrade öppna portarna. Men råttorna var svåra att låsa ute. När alla försök hade gjorts och inget hjälpte för att få stopp på pesten återstod endast hämnd.
I slutet av 1500 – talet och långt in på 1600 – talet grasserade pesten i Europa. Tolvtusen av Stockholms befolkning och var femte innevånare i London dog i pesten. Varken läkare eller prästerna kunde göra annat än att konstatera sin maktlöshet. Nu bröt det stora vansinnet ut. Judarna som utpekades som kristendomens fiender gavs skulden. Paniken ledde till att allt logiskt tänkande upphörde. Judarna anklagades för att ha förgiftat brunnar med skorpion-och ormgift, t.o.m. att ha förgiftat luften. De påstods också att ägna sig åt att fånga och tortera kristna barn. Bara i Bourgogne i Frankrike mördades 50 000 judar. Allt detta skedde av okunnighet och rädsla.
Men fanns det då ingen som förstod bättre och kunde studera de smittsamma sjukdomarna? Jo – men vetenskap, religion och magi var nära sammanbundna med varandra och utgjorde en hämmande faktor. Även om människornas sunda förnuft och medicinska skolors levnadsregler hjälpte många att undvika farsoterna, så var det först under 1500 – och 1600 talet som de viktigaste upptäckterna gjordes. Det skedde till stor del av en holländsk klädeshandlares nyfikenhet, vars namn var Antony van Leewenhoeki och hans hobby var att studera i mikroskåp. Han gjorde avskrap från sina tänder och år 1675 såg han för första gången bakterier. ”Små djur mer talrika än alla människor i Nederländerna”. Trots att man nu kunde se bakterier kunde man inte sätta dem i samband med sjukdomar.
År 1798 visade den engelske läkaren Edward Jenner att hans metod att ympa en person med kokoppor gav skydd mot de fruktade smittkopporna. Vacca betyder ko.
Ibland dog så många som var tredje kvinna som födde barn på sjukhus av barnsängsfeber och först efter många motgångar lärde man sig i början av 1800 – talet att komma tillrätta med dödligheten i barnsängsfeber. En ungersk läkare vid namn Ignac PH Semmelweiss hade iaktagit att det var nästan bara de kvinnor som förlöstes av läkarna och av medicinstuderande, som fick feber. De mammor som förlöstes av barnmorskorna klarade sig bättre. Semmelweiss drog slutsatsen att sjukdomen måste komma från läkarna och de studerandes händer. Läkarna och de studerande kom direkt från obduktion av de döda kvinnorna till förlossningen.
Semmelweiss införde obligatorisk tvättning av händerna med klorvatten. Dödligheten sjönk direkt. Detta bord ha varit bevis nog, men hans kollegor var mycket upprörda över tanken att en läkares händer kunde vara smutsiga. Det var ju löjligt att insinuera något sådant.
Trettio år senare överbevisades de dock av en fransman vid namn Louise Pasteur. Med Pasteur kom genombrottet inom bakteriologin. Han var kemist och studerade bl.a. jäsningsprocessen vid tillverkningen av vin. Pasteur lyckades bevisa att infektionssjukdomarna berodde på bakterier och att nästan överallt i luften fanns dessa osynliga små levande organismer.
En engelsk kirurg vid namn Joseph Lister hörde talas om att organismerna svävade omkring i luften. Lister hade länge funderat över sårfebern (infektion i operationssår och amputationer). Lister införde tre viktiga hygienråd i samband med operation.
1. Desinfektion av instrumenten före operation.
2. Dränka in förbanden med desinfektionsmedel.
3. Spraya luften i operationssalen med desinfektionsmedel.
Han använde karbolsyra som desinfektionsmedel och detta visade sig ha god effekt på varbildningar. Lister konstruerade en blåslampa som han sprayade med i operationssalen.
Nu drog en våg av upptäckarglädje in över Europa.
Florence Nightingale var den första sjuksköterskan tjänstgjorde i krigsförhållanden och deltog i Krimkriget på 1850 – talet. Vid denna tid påstod man att sjukhusen var ännu farligare än slagfälten. Smutsen var förfärlig, männen låg på otvättade golv fulla av krälande maskar och löss. Den först åtgärden Florence Nightingale tog itu med var att förbättra hygienen. Hon städade och tvättade och där med fick sjukvården en uppryckning.
1000 – talet Spetälska
1300 – talet Pesten/Digerdöden. 30 % av Stockholms befolkning dog
1500 – talet Syfilis
1700 – talet Smittkoppor. 60 miljoner dog
1800 – talet Kolera, år 1834 dog närmare 200 personer per dag
1900 – talet Spanskan, Tuberkolos, AIDS ……….