Smärta är det som patienten säger gör ont.
Ska man någonsin behöva dö med smärta?
Varför reflekterar inte all vårdpersonal? Måste anhöriga finnas på plats för att det ska fungera?
Avdelningen sjuder av liv och rörelse, i den långa sjukhuskorridoren ilar vitklädd vårdpersonal i en ständig ström fram och tillbaka. En del patienter ska hem, andra ska på diverse undersökningar. Sjukgymnasterna gång tränar, manar och instruerar för att de nyopererade patienterna ska komma igång. Matbrickor delas ut, labbpersonal har kallats för provtagning. Dropp och infusioner ska sättas. Tiden är som för det mesta alldeles för kort, allt ska hinnas med. Alla patienter har rätt till god vård. Sjuksköterskan går från rum till rum med den otympliga medicinvagnen och delar ut de ordinerade läkemedlen till patienterna. Måste ju få ett grepp om hur patienterna mår också, snart kommer läkarna, snart det är rond.
Inne på ett rum är gardinerna fördragna, här ligger en patient som väntar på att få dö. Platt på rygg med vidöppen mun ligger hon där. Hon har en rynka mellan ögonbrynen. Anhöriga ringer ofta och påpekar att mamma är orolig, mamma har nog ont, mamma behöver smärtlindring. Vad kan ni göra, hon behöver hjälp…
Dag efter dag, natt efter natt har hon legat här och väntat på att få dö. Det är sjunde dygnet nu som barnen vakar hos sin kära. De är så slitna men de har lovat modern att hon inte ska behöva dö ensam och hon ska inte dö med smärta.
Vid överrapporteringen informerar ansvarig, ”hon har fått morfin varje halvtimma, jag vet inte vad jag mer kan göra”.
Enligt Svenska palliativa registret vet man att smärta kan vara rent fysisk med exempelvis inskränkt rörlighet, andfåddhet och annat lidande, men smärta kan även vara psykologisk med oro och ångest. Den existentiella och andliga smärtan kan präglas av
t ex dödsångest. Inte sällan har en patient inslag av flera sorters smärtor. Svenska palliativa registret ger värdefullt kunskap som all vårdpersonal behöver känna till.
Vårdpersonal kan inte alltid bota men så gott det går ska vårdpersonal lindra, till exempel genom värmande mjuk massage, närvaro, läkemedel osv. Smärta föder mer smärta och leder till stress.
Det ska inte ligga på anhöriga att oroa sig och ha ansvar för att den sista tiden ska vara rofylld och smärtfri. Närstående behöver stöd och ska inte tyngas av ytterligare onödig sorg, ilska och oro. Det räcker att förlora en kär närstående.
Ofta har patienten smärta från både social, fysisk, psykologisk och existensiell karaktär. Omvårdnadspersonal måste ha kunskap om detta och ska ligga steget före för att lindra. Vårdpersonal måste kunna tillämpa och ha kontinuerlig kunskap och mogenhet. Kunna vara närvarande och vara lyhörda. Genom observation och information till varandra kan smärta förebyggas.
Patienter ska inte behöva dö med onödig smärta på vårdinrättningar 2018.
Det behöver inte vara så.
