Året var 1964, min dotter var knappt ett år och jag hade fått diagnosen cancer. Tre år senare var vår lilla familj utökad med en liten son. Tyvärr låg jag återigen på operationsbordet.

Det var en ren slump att det hade upptäckts, jag hade sökt vårdcentralen för en annan åkomma och i förbifarten hade jag nämnt för doktorn att jag kände en liten knöl på halsen. Läkaren, var en provinsialläkare som undersökte mig noggrant, han klämde, kände och ställde frågor. Den centimeterstora knölen satt på höger sida av halsen, under käkbenet och var oöm. Den hade kanske funnits i några månader, jag hade inte tänkt på det så mycket. Nej, jag hade inte haft några symtom eller känt mig sjuk, ingen feber eller infektion.

Läkaren skrev remiss till Öron-Näs och Hals i Vänersborg och i augusti -64 opererades jag första gången för en högersidig spottkörteltumör.

Förutom de vanliga barnsjukdomarna som röda hund, påssjuka och kikhosta hade jag i tolvårsåldern fått hjärnhinneinflammation i sviterna efter mässlingen. För övrigt hade jag i stort sett varit frisk och sjukdomar var ingenting som jag gick och tänkte på. Cancer hade jag knappt hört talas om och ännu mindre tänkt att jag skulle drabbas av.

Jag kommer inte heller ihåg att någon, efter operationen någonsin pratade med mig om eller satte ord på min diagnos. Jag hade fått besked om att jag skulle in för kontroll två gånger om året de närmaste fem åren, det var allt.

Efter operationen -64 var jag i stort sett frisk, ingen viktminskning eller annat onormalt. Livet gick vidare, jag var ung och hade fullt upp med familj och med jobb. I augusti -66 fick jag mitt andra barn, en liten son. I slutet av samma år kände jag tyvärr en tilltagande svullnad på halsen och sökte vårdcentralen för detta. Det mynnade ut i att jag nu tre år senare, i januari – 67, återigen var inlagd för den andra operationen.

Denna gång fann man två drygt hasselnötsstora tumörer i det gamla ärret på halsen. På djupet fann man också flera tumörer, dubbelt så stora som risgryn men även här flera hasselnötsstora tumörer som togs bort. Alla prover skickades vidare för undersökning. När svaret kom visade det sig att det var körtelcancer och det var nödvändigt med ytterligare en operation som innebar en större körtelutrymmning.

Mina två små barn fick återgiven vara utan sin mamma. Jag tror inte någon i familjen hade förstått att det var allvarligt.

Fjorton dagar senare låg jag för tredje gången på operationsbordet. Det blev en stor operation där man fann flera tumörer. Jag fick flera andningsstopp och det var dramatiskt men lyckligtvis hävdes det och jag fick stanna kvar på avledningen en vecka. Första dagarna var jag orkeslös och behövde hjälp med allt. Ett kvarvarande minne av tiden på avdelningen är, när två ur personalen skulle hjälpa mig att tvätta och vända mig i sängen. De pratade hela tiden över mitt huvud, med varandra om vad de hade gjort och vad de skulle göra och jag bara låg där.

Operationen hade medfört att man tvingats ta bort muskler varför höger skuldra var deformerad och svag. Efter den stora körtelutrymningen var höger kind också kraftigt svullen. I många år hade jag höghalsade polotröjor på mig pga komplex.

Livet återvände och efter mina tre canceroperationer i unga år har det blåst många vindar. Jag utbildade mig till sjuksköterska och distriktsköterska med intressanta arbetsuppgifter. Mitt liv är rikt, jag har familj, mina två barn är vuxna med egna barn och jag har barnbarnsbarn. Jag är politiskt aktiv sedan många år och tycker att jag bidrar med omdöme och klokskap.

Cancer är ett så otroligt laddat ord som ofta förknippas med döden.

Som distriktsköterska har jag många, många gånger, både på sjukhus och på hembesök till cancerpatienter, sett att jag gett hopp när jag har berättat att jag också haft en cancersjukdom och att det har gått många år sedan jag var sjuk.
Vad jag vill säga är också att det finns många olika sorters cancer. Det är över femtio år sedan som jag opererades för lymfkörtelcancer. Utvecklingen har inte stått stilla, det har skett en enorm utvecklingen inom området.

Jag finns kvar och mår så bra i livet!