Kan sockerdricka i kroppen leda till brustna relationer?
Hur mycket ska man lägga sig i när man får ett litet
barnbarn eller barnbarnsBARN? Vad ska man säga och vad ska man absolut inte
säga när den som man älskar överallt på jorden är höggravid och hormonerna far
runt i den otympliga kroppen och ger svängningar från 0 till 100?
Jag kommer så väl ihåg hur det var på mitt jobb som barn
distriktsköterska på vårdcentralen i Askersund. Här hade jag föräldragrupper
varje vecka och hade hand om föräldragrupper med företrädesvis relativt unga mammor
(ja det var inte en enda pappa) och deras små barn.
Jag kommer så väl ihåg när jag som en klok och respektfull
barndistriktsköterska, på ett proffesionellt sätt ledde föräldragrupperna och jobbade
med stöd och uppmuntran till föräldrarna och att finnas till hands för att ge
goda råd.
Många gånger fanns det osäkra förstagångsmammor med i
gruppen och här gällde det särskild att vara lyhörd och ha fingertoppskänsla.
Samtidigt nog så viktigt att ha koll på vad som gäller
och inte gäller angående omvårdnad, barnsjukdomar och barnuppfostran. Inte
kritisera utan respektera ett vuxenperspektiv.
Alltför många gånger upplevde jag den unga
föräldrarnas irritation över ”den jävla
kärringen som alltid lägger sig i”.
Förväntningar
Då – liksom nu tror jag att kontakten med en ”äldre
generation” är viktig och att den gynnar barnet. Alla familjer är olika, en del
vill ha mycken kontakt en del vill ha mindre.
Många gånger gav jag rådet till ”mina föräldrar” att prata
om vilka förväntningar som man har både som förälder och som en ”äldre
generation”. Svårt – ja, absolut men det skulle kunna vara värt det i allafall,
att ha ett ärligt samtal och inte gå i ”klinch” eller bli oförlåtligt sårad om
man inte får det svar som man önskat. Visst är det svårt att ta initiativ till ett
sådant samtal men absolut tror jag att det finns vinster.
När det kommer ett litet mirakel till världen är det
kanske inte är självklart att ringa eller besöka den lilla familjen varenda dag
även om man bor i närheten.
Då gäller att ha den där fingertoppskänslan, från båda
sidor och tala om vilken hjälp man vill ha eller ge och från båda håll säga
ifrån om det finns en känsla av att bli utnyttjad eller negligerad.
Viktigt att föräldern försöker förstå och kan sätta
sig in i den glädje som så fort kan förbytas i sorg som det kan innebära för en
”äldre generation” att inte alls få komma och träffa sitt efterlängtade
mirakelbarn. Det är tystnaden, det man känner i kroppen men som inte sägs som
är det värsta. Både barn och vuxna känner det. Ingen mår bra över det.
Barn kan ha en egen relation till sin
”äldregeneration”, barn mår bra av vetskapen att vara älskad av många.
Ja, så klok var jag då,
i min proffesion som barndistriktsköterska i minan föräldragrupper på
vårdcentralen i Askersund
Sockerdricka, bubbel och lycka i min kropp
Jag går här fram och tillbaka som en äggsjuk höna och
kollar fotot på lilla prinsessan Wilma, fotot som jag fick i telefonen i natt. Jag
skulle vilja kasta mig in i bilen och åka dit – på stört, så säger min känsla utan förnuft. Mitt vuxna, logiska och klokare jag förstår att lilla familj ska
ha sin egentid först. Jag vet, jag förstår älskade ungar!
Nu gäller det
Finaste förstfödde Emil, lilla sötaste Nova och nu
mitt tredje lilla barnbarnsBARN Wilma, så älskat litet knyte som kommer in i
släkten. Nu gäller det – nu ska jag försöka vara så klok som jag försökte lära
ut på mina föräldragrupper att man skulle vara, beundra, inte kritisera, vara
lyhörd, ibland tiga ibland tala. Inte lätt i alla lägen, men påminn mig gärna.
Jag vill vara den där ”äldre generationen” som ger ”mina små” känslan av att de är det bästa som finns och att de är ovärderliga!
