Minnen och förväntningar!
Politisk är viktigt, jag är glad att jag lever i en demokrati och har förmånen att säga det jag jag vill och även kanske påverka. Jag vill vara delaktig, vara med och vill kunna göra skillnad. Kompetens och utbildning ligger mig varmt om hjärtat likaså människors tlllgänglighet, delaktighet och bemötande i samverkan mellan kommun och landsting.
Men – även om mycket i tillvaron är politik så finns det i livet en mix av olika funderingar, avgöranden och händelser,
stora som små och som gör livet till det som det är. Just nu så sitter jag här med mina vardagsfunderingar. Funderingarna handlar inte om livsavgörande frågor men de ligger ändå där i vindlingarna och lurar.
En liten fundering som jag grunnat på är om jag ska satsa på en eltandborste med en kostnad på mellan 700 –
2000 kr, gör den väsentlig skillnad är det självklart värt kostnaden, men går det lika bra med den manuella när jag borstar i två minuter?
En annan fundering är hur jag ska göra med farfars gamla rokokobyrå? Farfar som
var en duktig möbelsnickare. Just den här byrån tillverkade han med en tillhörande
stor oval spegel i en ram som gåva till sin dotter, alltså min faster Gerda som jag tidigare har berättat om.
Ska jag slipa, sprutlackera byrån mörkblå eller bara polera den som den är och lägga på en vacker
marmorskiva?
Det ligger också över mig att jag måste fortsätta sorteringen av alla gamla foton
som ligger i lådorna. Apropå det ska jag berätta en historia om mina gamla VHS kassetter.
Dumt nog har den gamla VHS-spelaren kasserats, jag kommer
inte ihåg när eller var men summan av kardemumman är att all dokumentation som
fanns på kassetterna i form av minnen inte går att titta på. Dokumentation från husrenoveringen och när vi bröt upp
alla golv, öppnade upp och rev väggar, den läckande oljepannan med hålet i
botten, slipandet av fönsterkarmar osv.
Dokumentationen från resorna till Mexiko, Kenya,
Gambia och den spännande resan i inlandet. För att inte tala om dokumentation av tonårsbarn och
barnbarnens första år. Besöken i djurparker, husvagnsresor, ponnytävlingar osv.
Dessa ”rötter” skulle överlämnas i form av varsitt USB-minne till barn och
barnbarn. Så var tanken.
Inventeringen om hur detta skulle gå till påbörjades. Vem
kunde hjälpa till att föra över materialet från VHS till USB-minnen? Koll på
nätet, jämförelse, telefonsamtal. Vi hade bestämt oss och ett val gjordes.
Hämtning och lämning av kassetter ingick i priset.
Helt ok att det tillkom en väntan i några veckor och så kom
dagen då leveransen kom och tre tillhörande USB-minnen med inspelat material
fanns med. Fakturan hade kommit och visade flera tusen mer än överenskommit,
moms hade lagts till trots att det på hemsidan framgått att moms inkluderats.
Förväntningarna var stora när vi efter födelsedagsmiddagen
hos sonen satt där med tårta på assietten och kaffekoppen i handen. Ett
USB-minne fyllt av barndomsminnen hade satts in i Tv,n och rullades nu upp,
focus på en av sönerna i en viktig fotbollsmatch, resan och utflykterna i
Singapore osv.
Ve och fasa, kvaliteten var inte som förväntat, trots
extra betalning för bästa möjliga kvalitet låg det i bildens överkant en dallrande tjock gråvit rand, lite suddigt, ränder som kom och gick och istället för en mjuk
övergång vid varje bildsekvens kom en hackig svart övergång. Frågan
uppstod nu om hur det kunde se ut på de övriga kassetternas överföring till de
två ytterligare USB-minnena? Var det likadant?
Närmsta dagarna tillbringades framför tv och dator, tiden följdes av timmar för att kontrollera både
kassetter och USB-minnen. Det visade sig att kvaliteten var liknande på samtliga av VHS-kassetterna. Detta var inte kul och humöret var ännu mer ansträngt eftersom att fakturan inte heller varit korrekt.
Hela situationen krävde kontakt med befintligt
bolag för att framföra de aktuella synpunkterna. Sagt och gjort, jag laddade och på första telefonsamtalet fick jag kontakt med en ansvarig person. Först erbjöd man sig att göra om
det hela. Jag förklarade att det kändes aktuellt med en fortsättning och när vi tillsammans gick igenom fakturan och dess felaktigheter var personen i aktuellt bolag helt inne att det var alltför grava elaktigheter och ingen tvekan om att fakturan skulle
makuleras. Trots allt blev det ett bra samtal och jag tror personen i fråga, som jag talade med kände glädje över att ingen anmälan gick vidare från mig, till ARN.
Frågan återstår om, hur och när jag jobbar vidare med VHS?
