”Jag behöver inte göra något, det är min
demokratiska rättighet att klaga…”

Ibland, dock inte så vanligt, har jag fått ovanstående kommentar till svar,
speciellt när jag har stuckit ut hakan och varit oartig nog att tala om att jag
tycker den jag samtalat med bara klagat och inte varit det minsta intresserad att få till en lösning att förbättra.
Är det verkligen ok att klaga på allt och alla om man inte har den minsta vilja till att vilja se eller jobba för någon förbättring? ”Jag vill inte, jag kan inte”...

När en person anser att det mesta i samhället är fel men själv
är totalt ovillig att se någon förklaring eller lösning utan enbart spelar
på martyrsträngar. I sådana situationer kan jag känna en spändhet som sprider sig från nacke och axlar ut i hela kroppen och till slut bli som en fiolsträng.

När viljan att själv bidra till en förändring inte finns
utan personen ifråga istället lyfter fram nackdelar och klagomål på andra. Att
hela tiden vara inställd på att försvara allt elände som finns och inte se
någon lösning utan istället markera att ”det
är samhällets fel
”. Att inte någon gång se det som är positivt. Ja då ligger det
nära till hands att jag tolkar negativismen som enbart gnäll.

I mitt perspektiv och uppfattning av vänskap finns en
viktig ingrediens och det är att i kommunikation och i en diskussion finns
en växelverkan där personerna lyfter upp, bollar och vinklar sina tankar och
uppfattningar och är intresserade av att få ta del. Detta tillför diskussionen
någonting och ibland kanske den ene eller den andre ändrar sin uppfattning, men
framförallt tillförs en krydda i dialogen och det blir ofta en intressant och
meningsfull diskussion.

Jag har inte råd att ha någon energitjuv i mitt liv och jag
är införstådd om att jag inte kan vara alla till lags. Att alla inte heller kan
vara mig till lags det är ju självskrivet men
får man känslan av olust, obehag eller trötthet i en vänskapsrelation, då kan man nog räkna med att det är något som inte är ok.

Det finns människor som tillför energi och som får mig att må bra och det
finns människor som suger kraft och energi. I mitt vänskapsperspektiv känns det
viktigt att sålla bort personer som suger kraft och energi ur mig och i en
vänskapsrelation istället kunna ge och få positiv energi av varandra. En god
vän gav mig ett klokt råd för många år sedan, ”håll dig borta från dem som suger energi från dig”.

Känslan av lättnad – när jag tagit mod till mig,
när jag har formulerat ord på den olust
jag känner. Att ha satt ner foten och tagit ställning, att INTE acceptera
en energitjuv i mitt liv. Att ha tagit ansvar för hur jag vill må, det är en skön känslan av befrielse och lättnad.