Midsommar i Kessel!
Packat och klart! Alla smågrejjer i en kasse, den blå handväskan, ryggsäcken, resväskan modell stor och lilla macen så klart.
Kl nio senast ska vi i väg men klockan närmar sig halv tio när bilen rullar ut från garageuppfarten. Himla skönt att ha bilen, då kan man packa lite bra att ha saker också och behöver inte vara rädd för att det ska väga för mycket eller inte få plats.
Det är närmare ungefär ett hundra mil till slutmålet som är familjefest för min svåger i Kassel i Tyskland. Rutten går via Göteborg ner till Trelleborg där vi kör up på färjan Peter Pan som är framme i TravemÜndekl sju i morgon bitti.
Otroligt så många jättestora långtradare och tung trafik det är. Hela lastkajen är fylld och färjan är fylld till mer än 95% av de stora långtradarna. Det får mig att tänka på vad åkerinäringen betyder för Sverige, och betydelsen av att det finns myndigheter och tull som kontrollerar.
Jag avskyr verklige att färdas på autobahn. Hastigheten är fruktansvärd, och så många filer. I högerfilen dundrar de stora bamsebilarna och kör man i filen bredvid så han man bilar i två filer till vänster om sig som svischar förbi i 150 – 200 km. Och så har man bilar både bakom och framför sig. Jag känner mig rädd och spänd. Lyckligtvis har kan vi lösa av varandra och vi försöker hålla oss till de mindre vägarna där maxfarten ”bara” är 110.
I Tyskland firar man inte midsommar såsom vi gör utan liksom i Norge är det St.
Hans som man firar. I Kessel och där vi är bär man fram en björk och
den placeras mitt i trädgården, sedan klär familjen den med färgglada band, godis och foton. Sedan håller man tal och försenad gratulation för huvudpersonen som också har fyllt år. Jag funderar på om jag ska stämma in och gå i spetsen för svenska räven raskar över isen och små grodorna men får inte någon respons från livskamraten bredvid och vips så är ögonblicket förbi. 
Vi umgås, äter, gör utflykter och blir väl omhändertagna.
Plötsligt är det måndagsmorgon och dags att återvända hemåt igen. Vår coola släkting har plockat fram sin smartcar och jag får en häftig åktur. Jag känner min puls öka och känner att jag vill, vill, vill ha en cab. Den förnuftiga och kloka hjärnhalvan säger ”vad ska du med en sån till, svår att ta sig i och ur och inte särskilt praktisk när man bara kan köra den en liten del av året”.
Den känslomässiga, flärdfulla, fåfänga Helene säger något helt annat….coolt Helene, coolt, häftigt, woaw…
Vielen Danke Claus!
