 |
Nya oskrivna dagar…
Ett nytt år rullar in och jag försöker identifiera mitt inre om
hur och vad jag känner inför ännu ett år.
Förväntan, förhoppning, nyfikenhet eller
trötthet? Nja, trots att det har varit en ovanligt hektiskt höst och att man varit helt slut så har det också varit väldigt roligt och teambildande. Så när jag känner efter är det nog visst ett mått av nyfikenhet som spirar.
När jag stod där vid tolvslaget på nyårsafton och skålade in nya året kände jag en våg av värme och en sorts lyckokänsla över att vara
omgiven av mina nära. Att vara
frisk, få leva och kunna arbeta, att överhuvudtaget finnas till i ett
sammanhang. Ingen pseudokänsla utan en känsla som kändes äkta. Jag erkänner att jag är konservativ och gillar det här med
kärnfamiljen.
2014 har varit ett innehållsrikt år. I januari utökades släkten med att en liten bebisflicka kom till världen. Jag fick ett
nytt barnbarnsbarn och lilla Emil fyra år blev storebror.
Lillasyster kom att döpas till Nova och jag fick brodera ännu ett namn på
dopklänningen. Vilken lyckokänsla.
Min vän symaskinen har använts flitigt, allt från små söta babykläder
till nya linneklänningar i diverse färger till mig. Min skapande ådra tillfredställs och jag mår så bra. Tyvärr saknar jag förmågan att slänga något ur garderoben, som i takt med nya alster blir knökfull! Att barnbarnet önskade sig en symaskin i julklapp gladde
mig mycket. Mitt ego tänkte att det kanske borgar för ett ärvt skapandeintresse.
Vid besöket i Kil, på Fårmässan blev jag ordentligt inspirerad av alla
vackra hantverk. Jag gick hem och lyckades inspirera damerna i vår kreativa
bokcirkel att vi skulle ha en provapå kväll med tovning. Sagt och gjort, det blev väldigt lyckat och
för min del resulterade det i en blå tovad hatt där jag iklädd skapelsen blev till en sofistikerad lady!
Värmlands afasiförening hade årsmöte i mars och jag valdes jag
in i styrelsen. Det innebar väldigt mycket ideellt arbete både under vår och
sommaren, men eftersom många i min släkt har drabbats av stroke och afasi så klappar mitt hjärta extra starkt för personer som är drabbade.
Under hösten tappade jag rösten och under en hel veckas tid fick
jag inte fram ett ljud. Jag ville kommunicera och delta, jag ville säga något men jag kunde inte. Det var oerhört
frustrerande att sitta på möten och lyssna på diskussioner men inte kunna delta, och med rösten förmedla vad jag tyckte och tänkte.
Det var verkligen en påminnelse om hur svårt det blir när förmågan
att uttrycka sig rycks undan. Tänk att
vara klar och redig men inte kunna delta i samtal och diskussioner på lika
villkor…och ändå var detta bara en vecka!
I mars tog jag tåget upp till Jämtlandsfjällen och till
”min” stugvärd. Efter sex veckors arbetspass var min stugvärd ledig och vi
tillbringade en fantastisk vecka på skidor i Storulvån och Sylarna. Som
stugvärdshustru var det ju lockande att vandra sommartid och i augusti gick
turen till Aigert i vackra Vindelfjällen, men mer om dessa turer kan man läsa
om i ”Att vara stugvärdshustru”.
Ballonger, serpentiner, skyltar och flaggor. Det är
studenttid och hart när omöjligt att komma fram med egen bil. Hela stan är
fylld av olika sorters fordon där det transporteras unga vackra kvinnor i tjusiga
festklänningar och stiliga unga män i mörka kostymer. SÅ UNDERBART, vårt yngsta
barnbarn tog studenten och jag som gillar fester hade självklart ett finger med
i spelet. Fantastiskt roligt när man ser alla dessa glada och förväntansfulla
ungdomar.
Men med min sträng av den melankoliska läggning, kan jag
inte låta bli att tänka på de föräldrar och vars ungdomar som har hoppat av
skolan och som det inte har gått så bra för. I rollen som ledamot i tingsrätt
och övervakningsnämnd har jag tyvärr mött en del av dessa ungdomar och jag
känner en sorg.
Hösten 2014 går nog till historien för min del. Herregud vilken
höst och vad jag har kampanjat. Först var det EU-valet och sedan egna valen i
kommun, landsting och riksdag. Hösten präglades
av nomineringar, dörrknackning, val, valberedningar mm. En hektisk, hysterisk tid där inte alla har
blivit nöjda med uppdrag som tilldelats eller som inte tilldelats men som hade
önskats.
När jag tänker efter så har året bjudit på en hel del händelser.
Under hösten blev Karlstad kommun certifierad som landets
åttonde bästa kommun när det gäller lättläst webb och jag fick ta emot diplom.
Jag har också hunnit njuta lugnet vid sommarstugan och även gjort besök
hos kusinerna i Bohuslän.
I samband med Mariebergsskogens konsert Putte i parken och till tonerna av Marky Ramone´s hade jag som vigselförrättare förmånen att legalisera ett brudpar till äkta man och hustru. Häftigt!
Under det värsta åskvädret i mannaminne åskväder befann mig
i en båt ute på Vänern med vinkraftsnurrorna bara på några meters avstånd. Jag
trodde att jag skulle dö. Jag är absolut säker på att åskan slog ner i ett av
vindkraftverken precis när vi befann oss nedanför. När jag vaknade hemma i min
säng på morgonen, hemma i min säng var jag alldeles svett vid tanken på den
risk som det hade varit att sitta i båten där ute i det vansinniga åskvädret.
Det litterära har fått sitt och jag plöjt igenom, läst och
lyssnat på böcker medan jag har skrapat och målat trädgårdsmöbler, promenerat eller gjort annat.
Funderingar finns att flytta till stan. Det har inneburit
att jag har lagt ner ett sjuhelsikes jobb på att inventera hela mitt förråd av
keramik, tillbehör av oxider, karbonater, gipsformar, mm. Eftersom min keramikugn är på 145 L och väger ca 200 kg kan jag inte ta med mig till en lägenhet, utan allt
är nu till salu.
Men trots att jag blir utan ugn och utan ”hembränt” så tror jag inte att jag får några som helst problem med att fylla även 2015 års
dagar med intressant innehåll. Jag känner förväntan inför framtiden och trots att man inte vet den
politiska agendan på riksplan så ska nya politiska uppdrag på hemmaplan
tillträdas och för min del innebär det förväntan och utmaningar. Jag känner mig laddad!
