Hjärta och hjärna i politiken!

För några dagar sedan kände jag den stickande smärtan i halsen och det flög en tanke genom mitt huvud om att det absolut inte var läge att bli förkyld. Inte nu i slutspurten av valkampanjandet.

På kvällen var rösten
skrovligt kraxande och så fort
jag försökte prata kom rethostan, min
hals kändes sårig. Usch och fy vad irriterande! Jag
ville inte bli sjuk, det var
fel tid nu! Jag rättade mig genast själv
och tänkte
att det är
väl
aldrig rätt
tid att bli sjuk….

Det visar sig alltså
att jag åkt på en stämbandskatarr. Ja, jag känner igen symtomen eftersom detta inte
är
första
gången,
min hals är tyvärr en känslig hals! Att gå till läkare är
inte aktuellt eftersom antibiotika inte
är något alternativ i nuläge, det är istället egenvård som gäller.

Jag är inte förkyld och stämbandskatarr smittar inte, men att

ut och kampanja är uteslutet. Nu gäller
röstvila och smärtlindring
med Panodil. På lördag ska jag dessutom kunna genomföra fyra vigslar och måste ju kunna tala.

Jag tillbringar tiden med att sortera kampanjmaterial och dricker
honungsvatten. Jag lyssnar på radio
och ser debatter på tv
tillsammans med livskamraten som är f.d. officer och särskilt
intresserad av försvarspolitik.

Konstaterar att Löfven
får kämpa i debatterna. Han må ha god erfarenhet som fackbas
men skulle han bli stadsminister ska han även
representera Sverige i många olika sammanhang bl.a. utomlands och dessutom i förhandlingar om Sverige skulle
vara i en allvarlig krissituation. Då kan hans bristande politiska erfarenhet
vara en nackdel.

Med den oroliga omvärld och de mörka moln som finns
i horisonten bör dessutom Sveriges regering vara enad och stabil. Jag får
inte klart för mig vem Löfven ska eller vill regera tillsammans
med om det skulle bli maktskifte? Vägen är väl i såfall ganska osäker för Sverige?
Jag tycker inte ens att man kan jämföra med den trio som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Carl Bildt utgör. Som dessutom är internationellt respekterade, enade och stabila!

När
jag knackade dörr för ett tag sedan drogs jag in i
ett intressant samtal. Personen som öppnade dörren
jobbade som chaufför och frågade mig vad jag jobbade med.
Jag berättade om mitt jobb
som distriktsköterska och
fick kommentaren ”ja, då hör du ju inte till de högavlönade” och så berättade han att hans syster i Boden var
distriktsköterska.

Sedan ville han prata om jobbskatteavdraget. Han frågade om jag verkligen handlade för de pengar som jag hade fått mer i plånboken genom jobbskatteavdragen.

Javisst det gör jag, svarade jag och sa att det känns väldigt bra att kunna hjälpa mina barnbarn med lite babykläder och dyra blöj- och vällingpaket. Han tyckte svaret var ok. Samtalet böljade vidare, om
jobbskatteavdragen och möjligheten
för fler människor att komma i arbete. Han berättade
att han själv hade varit sjukskriven en längre period för tio år
sedan och hade upplevt att det inte var någon vidare samordning. Han tyckte att
Försäkringskassan
hade för
dålig
koll och att det på den tiden var alldeles för lätt att bli sjukskriven.

Det är fult att vilja tjäna
pengar tycks det, men behöver det verkligen alltid vara girighet
som driver människor? Jag sticker inte under stol
med att jag gillar att få lite mer i plånboken genom jobbskatteavdragen. Möjligen bidrar jag till välfärden,
genom mitt konsumerande, när jag till exempel köper välling och blöjor till barnbarnen.

Forskning har dessutom visat sig att människor
drivs av incitament och en morot. T.ex. att det ska löna sig med kunskap och att utbilda
sig.

Fi vill ha romantik, kärlek och sex timmars arbetsdag, V är emot vinster i välfärden och på valaffischerna står att Mp vill ha en varmare politik.

Jag är den förste som står upp och säger
att politik ska drivas utifrån socialt och mänskligt perspektiv för alla. När det gäller handikapp- och äldreomsorgen vill jag gärna poängtera att det behövs fler händer men det räcker inte att vara snäll och god. Händerna ska enas med hjärna och krav på relevant utbildning. Vi har kloka och välutbildade människor som är guld värda inom vården och det vill inte jag ge avkall på. Människor med vårdbehov är värda trygg och säker vård!
För mig finns det inget annat alternativ till vår nuvarande regering. Bästa möjliga politik för alla kräver en kombination av både hjärta och hjärna, enade och stabila!