Blog Image

Helene T Dehring

Inlägg om Vården, Jobbet, Livet och Politiken finner du under "kategorier" till höger om mig. På mobilen får du scrolla längst ner under inläggen.

På hemsidan helenedehring.se kan du läsa mer om mig, mina uppdrag i politiken, min filosofi, ambitioner och vad som gör mig stolt och glad!    

helenedehring.se   (länk till höger om mig)

 

Moderata Seniorer i Värmland

Politik Posted on tis, augusti 31, 2021 17:37:01
Moderata Seniorer

Andelen äldre i Sverige ökar stadigt. Ungefär två miljoner personer är över 65 år. Det är positivt och något att glädja sig över.

År 2021 fanns enl. regionfakta 282885 innevånare i Värmland varav 24,1 %, alltså 68 301personer som var 65 år och äldre. Seniorer är en växande kraft, inte bara i riket utan ännu mer markant här i Värmland. Ganska många seniorer går till val i sep 2022.

Jag är stolt och glad att Moderata Seniorer under hösten 2019 kunde starta upp ett seniort nätverk. Vi vill arbeta för att nå största möjliga inflytande för moderata ideér och för att öka vår seniora representation i våra 16 kommuner.

Våren 2021 startade vi upp Moderata Seniorer i Värmland @ModerataSeniorerVarmland på facebook. Följ oss gärna på Facebook, vi blir så glada när ni läser, gillar och delar våra inlägg!

Målet är att moderaterna ska vara det naturliga valet bland seniora medborgare här i Värmland. Vårt syfte är att öka attraktiviteten för moderaterna bland seniora väljare genom att arbeta för ökat genomslag för frågor som är viktiga för seniorer. Vi vill också att fler seniorer ska finnas representerade på förtroendeposter inom politiken. Vi tycker det är viktigt att föra fram moderaternas äldrepolitik och även fånga upp och driva frågor som Värmländska seniorer anser är viktiga.

Moderata Seniorers förbund finns representerade i 21 län i Sverige. Värmland är ett av dessa och här är jag är glad och stolt över att få vara ordförande.

Moderata Seniorer i Sverige företräder Moderaternas mest erfarna medlemmar sedan 40 år tillbaka och i Sverige kommer det finnas minst en tredjedel seniorer vid valet 2022. Fler Seniorer ska representeras i demokratiskt valda församlingar.

Gå gärna in och läs mer på moderataseniorer.se



Man vill bli kallad vid sitt namn, motsatsen förminskar och är respektlös!

Vården Posted on mån, augusti 30, 2021 16:15:55
Det handlar om olika individer med olika behov som klumpas ihop och benämns ”brukare”!

Jag tycker att ses som en egen individ med egen förmåga är väldigt viktigt. Trots att man behöver stöd och hjälp så tror jag att det nog är en ganska självklar önskan från de allra flesta. Man vill bli kallad med sitt namn och få respekt för sin person. Motsatsen är förminskande och är respektlös.

Många anser att begreppet ”brukare” förhindrar detta och att ordet ”brukare” väcker negativa assosiationer.

Jag är fullt förstådd för att det ibland behövs ett samlingsnamn men ….

Ofta används även benämningen ”kund” i vårdsammanhang och det kan ju vara en bra benämning när man själv betalar för sin hemtjänst, men om man är en hyresgäst eller en boende så är det väl bättre att man benämns med det namnet om man är en person som bor på ett boende? Är man en en person som behöver sjukvård så är benämningen patient ett bra ord.

Socialstyrelsen är inne på samma linje och tycker inte heller att det är lämpligt att kalla någon för ”brukare” oavsett om det avses en särskild grupp eller en enstaka individ.

Det har också lyfts synpunkter om att ”kunden” alltid her rätt och att man som ”kund” kan begära att ett arbete ska vara väl utfört. Det är i mitt tycke ett märkligt argument, i min värld ska väl alla arbeten vara väl utförda?

Men andra menar att benämningen ”kund” är mycket bra eftersom det sätter fokus på människor som betalar för service och tjänster och har rätt att förvänta sig en bra kvalitet och ett trevligt bemötande.

Ytterligare en aspekt är att när en person benämns som ”kund” kan det också innebära en annan status eftersom man som ”kund” naturligtvis kan byta leverantör eller klaga på utförandet.

”Kund” är inte det mest optimala och bästa benämningen och har en person behov av äldreomsorg så är denne inte med automatik är ”kund” utan kan vara boende, patient, hyresgäst o.s.v.

Men är det då så komplicerat att benämnas för det man är?

Jag läste också att Sveriges pensionärsförbund med sina 25 000 medlemmar var mycket negativa till ordet ”brukare”. Sist men inte minst skulle de som själva är drabbade nog bli mycket tacksamma om man i avvaktan på en mer korrekt benämning skulle anta ordet ”KUND” istället för för den negativa benämningen ”BRUKARE”!



Högre kvalitet och effektivitet

Politik, Vården Posted on sön, augusti 29, 2021 13:34:30

Ändra lagen så kommunal hälso- och sjukvård får högre kvalitet och effektivitet  

Splittrat ansvar och brist på läkare drabbar hemsjukvården. Personer med olika diagnoser och många olika läkemedel, behöver en enhetligt ansvarig läkare. Det ska även finnas en politiskt antagen plan för vård och omsorg av personer med demenssjukdom i kommunen. Med en kommunalt anställd läkare skulle kvaliteten, effektiviteten och inte minst säkerheten öka.

Hälso- och sjukvård i hemmet bygger på tillgänglig vårdpersonal dygnet runt. Läkaren har det medicinska ansvaret och högsta kompetensen för ordinerad sjukvård i hemmet. Dagtid på vardagar finns oftast en ansvarig läkare på vårdcentralen att nå per telefon, samtal rörande patienter i hemsjukvård får ske mellan patienter som läkaren har uppsatt på sin bokade lista. Vården kring patienten bygger på ett team, men läkaren är kärnan. Läkaren ordinerar läkemedel, provtagningar, skriver remisser mm

Kväll, natt och helg har distriktsläkare från någon vårdcentral jour från sitt hem.

Läkaren arbetar på vårdcentral i patientens hemkommun eller närliggande kommun, men är oftast inte känd med patienten, inte heller med vilka resurser eller metoder som finns i hemsjukvården. Sjuksköterskan som kontaktar jourläkaren bör känna till patientens hälsohistoria, läkemedel, tidigare tillstånd och framtida plan för att ge läkaren ett bra underlag, detta är inte praktiskt möjligt. Då sjuksköterskorna på jourtid ansvarar för större områden i kommunen, är inte heller de kända med alla patienter. Ordinationen som läkaren ger, sträcker sig enbart över jourpasset, därefter övergår ansvaret till den patientansvarige läkaren, sjuksköterskan tar ny kontakt och beskriver problemet på nytt.

Allt sjukare patienter vårdas i ordinärt boende och i äldreboenden varför medverkan av läkare behöver förstärkas. Patienterna är lika sjuka som på sjukhuset.

När läkarn som inte tidigare haft kontakt med vare sig patient eller anhöriga konsulteras är ett ställningstagande svårt och resulterar ofta i ambulanstransport till akutmottagningen. Med nuvarande bemanning och organisation riskerar hälso- och sjukvården i kommunerna att få en lägre kvalitet än vad som skulle kunna vara möjligt. Konsekvensen med frånvaro av läkare som gör hembesök blir även långa läkemedelslistor och onödiga mediciner som kostar pengar. För äldre och sköra patienter med olika diagnoser och många läkemedel, ofta utskriva av olika läkare, finns risk att dessa inte passar ihop. Äldre har sänkt njur­funktion som gör det svårare att göra sig av med läkemedel som finns i krop­pen och kan leda till bl.a. förvirring, yrsel och fall. Regelbundna läkemedelsgenomgångar är av stor vikt, tyvärr ofta svårt p.g.a. att läkarens tid i hemsjukvården är begränsad och ibland obefintlig. Yttersta konsekvensen blir onödigt transport till vårdcentral och på kvällar, nätter och helger in till akutmottagningen.

I Hälso- och sjukvårdslagen HSL finns de grundläggande reglerna för hälso- och sjukvård. Enl. HSL § 26 omfattas inte kommunens ansvar att tillhandahålla läkare utan landstingen skall med kommunen sluta avtal om omfattningen och formerna för läkarmedverkan.

Skulle alla professioner i vårdkedjan kring patienten ha samma huvudman, skulle vården vara mer effektiv, säker och få ökad kvalitet. Effektivare då alla är kända med organisation och arbetsmetoder. Samma ärende behöver inte rapporteras flera gånger till olika läkare beroende på jour eller vardag. Kvaliteten skulle höjas generellt eftersom en färre grupp läkare i en kommun skulle arbeta på likartat sätt. Ordinationer som sätts in på jourtid skulle löpa vidare till nästa vardag utan ny bedömning och handläggning. Rapportering och samarbete inom läkargruppen skulle ske lättare. Med intimare arbete i mindre läkargrupp blir vården i sig säkrare, inte minst med tanke på kortare kommunikationsvägar. I dag sker samordningen mellan olika läkare av kommunens sjuksköterska. Ökad läkarbedömning och mer kvalificerad vård för patienten i sitt hem. Mindre antal onödiga, ansträngande och dyra transporter till akutmottagning för bedömning av läkare på jourtid. Även belastningen på akutmottagningarna skulle minska.

Andelen äldre är en växande grupp, – procenten äldre i Värmland hör till den högsta i landet. Enligt, Om Värm­länningarna, Planeringsunderlag för Landstinget i Värmland 2009 Folk­hälsa och samhällsmedicin fanns det år 2008 ett genomsnitt för Värmland på 21% av befolkningen som var 65 år eller äldre. Motsvarande för hela riket var 17.8%.

Behovet av kommunal sjuk- och äldrevård förväntas öka markant när dagens 40-talister närmar sig 80 – 90 års ålder. 

Det är angeläget att kommuner tillförs den kompetens som det innebär att anställa en överläkare med specialistutbildning, med övergripande ansvar för äldres hälso- och sjukvård i kommunalt och ordinärt boende. Därför är det viktigt med en lagändring. 

Helene Torvaldsdotter Dehring (M) ersättare i Karlstad kommunfullmäktige

Skillnaden från 2010 när jag skrev artikeln är att åldersgruppen äldre lever längre. Fram till 2040 är det 9 300 fler personer som är 80+ och äldre. Det är ytterligare ett faktum till att vi behöver mer geriatrisk kompetens och läkare i våra Värmländska kommuner.

Från Värmlands befolkning framkommer att år 2020 fanns 18 700 personer i Värmland som var 80+ och äldre. 2030 ökar gruppen med 7 100 d.v.s. till 25 800 och om 19 år d.v.s. 2040 ytterligare ökning och då finns det 28 000 personer som är 80+ i Värmland.  Källa: Värmlands befolkning 2040 – REGION VÄRMLAND. Befolkning i olika åldersklasser, år 2020, 2030 och 2040 i Värmlands län 



Improviserade vigslar

Jobbet Posted on tis, augusti 24, 2021 19:55:57
Lördagen som borglig vigselförrättare som jag sent kommer att glömma!

Den här lördagen var det min ordinarie ”vigsellördag”, förmiddagen var uppbokad på en annan aktivitet och på ett annat håll men på eftermiddagen hade jag mitt uppdrag som ordinarie vigselförrättare. 

Jag hade tidigt förstått att det inte skulle finnas utrymme för att åka hem mitt på dagen emellan mina två aktiviteter, för att hämta handlingar och för att byta om. innan jag skulle vara på plats. 

För att vinna tid hade jag på morgonen packat en väska med vigseldokumenten och ett klädombyte så jag inte skulle behöva stå där i jeans och genomföra de fyra vigslarna. Från början hade fem blivande brudpar bokat sina vigslar men i sista stund hade ett brudpar anmält förhinder och avbokat vilket innebar att nu var det fyra par som skulle bli man och hustru.  

Som vanligt hade jag veckan före haft kontakt med var och ett par för att stämma av. Tanken är ju att allt ska bli så bra som möjligt, eftersom det ju är en alldeles speciell dag för de flesta.  Jag hade berättat hur en vigsel kan gå till och som vanligt frågat om det fanns några särskilda önskemål o.s.v. Till nittionio procent är telefonsamtalen mycket uppskattade och det känns bra för både blivande brudpar och för mig att vi har haft kontakt. Så hade förberedelserna varit även inför denna lördag.

Förmiddagens möte var klart kl 13.00 d.v.s. en timma före första vigseln var bokad och jag ringde servicevärlden som skulle finnas på plats för att jag skulle bli insläppt men jag fick inget svar. Nåväl, tänkte jag det var ju gott om tid, hen hade nog inte börjat sin tjänstgöring ännu. 

Jag tog min lilla resväska och transporterade mig iväg till kommunens offeciella vigselplats som är högst upp i Gamla Wermlandsbanken. Första porten för att komma in, gick till markplanet och en restaurang gjordes av en personal som skulle till jobbet.  Min lokal låg dock högre upp och jag sprang vidare uppför de två trapporna och skulle öppna dörren som leder vidare upp och för att senare komma in till vigsellokalen – men här, efter dessa två trappor var dörren låst! 

Jag fumlade med telefonen för att återigen ringa men möttes återigen av samma telefonsvarare. Här stod jag nu i vardagskläder mitt i trappavsatsen och stirrade förtvivlat på den stängda dörren. Adrenalinet rann till alltmer och jag kände sakta stressen komma smygande.  Jag ville in, jag ville byta kläder, ville förbereda och kolla att allt var i sin ordning.  Jag hade fyra bokade vigslar att förbereda vigselbevis, protokoll och turordning  för och det första brudparet skulle vara på plats kl 14.00.

Jag tittade förtvivlat på den stängda dörren som jag inte kunde passera. Jag hade ringt säkert tio gånger och möts av samma meddelande ”numret kan inte nås förnärvarande…När klockan närmade sig 13.40 fick det bära eller brista, nu var jag tvungen att byta om i trappuppgången. Jeans och strumpor av och linneklänning på. Jag tror aldrig jag varit så snabb och jag kan säga att min puls var förhöjd puls. Rubriken ”vigselförrättare i underkläder i Gamla Wermlandsbankens trappa ” flimrade förbi. 

Jag gick nedför de få trappstegen och funderade intensivt på hur jag skulle kunna fixa detta, jag fortsatte förbi de dukade restaurangborden och bortöver golvet där en personal visade mig vidare till restaurangköket och ägaren. Jag berättade om mitt dilemma att jag var utelåst från vigsellokalen och att det nu skulle komma brudpar på löpande band. Kunde hen möjligen hjälpa mig? Fanns det möjligtvis något rum som vi kunde låna? Hen var ledsen och kunde inte hjälpa mig, hade förstås full förståelse men förklarade att det fanns inget rum att tillgå. 

För mig var det bara att gå tillbaks till trappan där nu också första brudparet hade anlänt. Så fina de var allihop, bruden i vit lång klänning, en prunkande vacker brudbukett och blivande maken i smoking. Jag tog ett djupt andetag och förklarade att någonstans hade det blivit fel och att jag i nästan två timmar hade försökt få kontakt med ansvarig för vigsellokalen utan att lyckas. Jag fortsatte att berätta om försöket att låna ett rum och bad dem om ursäkt för att denna situation – som dock var svår för mig att påverka. Ville de att vi skulle skjuta upp vigseln till i morgon? Hade de något önskemål om annat – jag stod ju till förfogande. 

Efter några minuter enades vi och fick budskapet om att huvudsaken var att de skulle förevigas som man och hustru. Dessutom hade de åkt flera mil och ville inte göra om proceduren. 

Så fick det bli – vigselakten skedde i trappan, de blev man och hustru och var nöjda med det. Nu hade brudpar nummer två kommit och stod där i trappan lite smått förvirrade och undrade varför vi alla befann oss här.  

Mitt i denna situation kom restaurangägaren gående med en femarmad kandelaber i handen och säger att han nu har lyckats ordna ett litet rum som vi kan få låna fram till klockan 16.00, om vi vill. Jag tar mycket tacksamt emot erbjudandet och informerar ”mina brudpar” och så går vi i samlad tropp till detta lilla rum. 

Rummet är litet, ena väggens långsida upptas av en stor tavla med motiv från en ölfabrik där rundmagade öltillverkare transporterar stora tunnor. Uppe vid taket på andra långväggen är en liten högtalare monterad och där strömmar grekisk musik ut, inte så högt men som en bakgrundsmusik till vigselakten som jag absolut inte hade tänkt mig. Högtalaren går inte att stänga av.

Brudpar nummer två och tre blev också lagenligt man och hustru och till sist var det bara ett brudpar kvar. Det hade blivit varmt i det lilla rummet där också kandelabrern gjorde sitt till för att värma upp. Förutom vittnen, och några släktingar fanns nu även ett litet barn i en barnvagn i rummet. Det var ”smockfullt” i det lilla rummet där bakgrundsmusiken med grekisk ”sorba” energiskt strömmade ut ur högtalaren.

Nåväl – efter första förvåningen och chocken hade alla varit glada och lyckliga och jag hade genomfört vigselakterna efter bästa förmåga och lagt ner hela min själ för att det skulle bli så ”smärtfritt” och bra som möjligt. 

Alla hade blivit man och hustru, lyckan och kärlekens skimmer hade legat som en dimma över cermonierna. Under rådande omständigheter hade det trots allt gått bra och kl 16.30 var jag klar. Jag hade packat ihop mina prylar, bytt kläder och cyklade sakta hemåt i den sena eftermiddagen.Jag brukar bli sporrad och brukar tycka att det är lite utmaning när inte allt alltid går som på räls, men jag måste erkänna 



Status att arbeta inom äldreomsorg!

Jobbet Posted on mån, augusti 16, 2021 15:34:54

Att arbeta inom äldreomsorgen måste vara förenat med status för såväl undersköterskor, sjuksköterskor som läkare.
Tiden är mogen för kommunalt anställda läkare där hembesök kan ske under dygnets alla timmar, av alla professioner i ett arbetsteam. Det borde vara en självklarhet med kontinuitet och bemanning av personal, liksom kravet för anställning inom äldreomsorgen borde vara en grundmedicinsk och geriatrisk utbildning. Att regelbunden kompetensutvecklingen sker är självskrivet.
Coronakommisionens delbetänkande ”Äldreomsorgen under pandemin” SOU 2020:80 belyser brister som väcker både vrede och sorg. Det är sorgligt att det skulle behövas en pandemi för att öppna och synliggöra behoven inom äldreomsorgen.
Ädelreformen, som infördes 1992 innebar att kommunerna fick ansvar för sjukvård. I dag, snart 30 år senare är det betydligt färre vårdplatser på sjukhusen och betydligt mer teknisk avancerad sjukvård utförs hemma hos den sjuke där och där närstående är delaktiga. Att respektera en människas önskan att få vård och avsluta sitt liv i hemmet, kanske i kretsen av närstående innebär delaktighet och inflytande över sin egen värdighet och vård.
Alla döende ska självklart ha rätten till lika vård och oavsett i vilken fas av livet man befinner sig i ska man ha rätten att bli respekterad och lyssnad till. I god och nära vård är kompetent och lyhörd personal en självklarhet.
I samma ögonblick som en person har fått beskedet att ha drabbats av en livshotande sjukdom förändras hela dennes livssituation. Då följer tiden när man ska leva med sin livshotande sjukdom, från att man har fått sitt besked fram till den allra sista tiden. Det är en period som inte bara drabbar den sjuke utan en livssituation som förändras för hela den sjukes anhöriga och familj.
En av de viktigaste delarna i god vård är att lindra symtom som omfattar såväl fysiska, psykiska och existentiella behov. Om det brister i någon av dessa delar kan det hindra möjligheten att få sinnesro och god livskvalitet.
”Jag är inte rädd för att dö, men det är smärtan som jag är rädd för ”.
Brist på kompetens och kunskap skapar rädsla och osäkerhet. I god och nära vård finns det personal som är lyhörd och som tålmodigt kan kommunicera både verbalt och icke verbalt vilket minskar risken för onödiga missförstånd.
Att avsätta tid och att kunna planera betyder ökad trygghet både för den som är sjuk och dess närstående. Att arbetsgemenskapen är god och fungerande gynnar alla involverade.
Närståendes stöd ser olika ut och beror på personligheter, kulturer, bakgrund och erfarenheter. Värderingar som gör att man har olika sätt att tänka, se, höra och tolka livet och omvärlden. Förmågan att aktivt kunna lyssna in utan att värdera är en viktig del i den goda vården.
För god och nära vård behöver det finnas flera olika yrkeskategorier i ett arbetslag, distriktssköterska, sjuksköterska, läkare, omvårdspersonal, arbetsterapeut, sjukgymnast, kurator, diakon osv. Det borde vara självklart att alla olika professioner i det arbetslag som vårdar en svårt sjuk och döende patient kan göra hembesök, under dygnets alla timmar och min uppfattning är att tiden är mogen för kommunalt anställda läkare. En viktig del i kommunal vård är också att förebygga akuta och oväntade situationer.
En person som är dödssjuk och som önskar avsluta sina sista dagar i hemmet ska inte behöva åka fram och tillbaka mellan bostad och sjukhus för att kanske riskera att dö på en transportvagn. Den sjuke och dess närstående ska känna trygghet i att det finns till hands ett fungerande arbetslag under dygnets alla timmar.

Ur ett patient- och anhörigperspektiv!


12 doser vaccination

Jobbet Posted on ons, mars 10, 2021 16:58:01


En kugge i hjulet

Jobbet Posted on ons, mars 10, 2021 16:39:02

Två dagar i veckan, sedan i februari (bortsett från tre veckor när jag brutit handleden) har jag varit på plats i kommunens vaccinationsteam.

Tillsammans med kollegor har vi tagit fram ampullerna från kylskåpet. Efter viss tid ska ampullerna blandas, rätt mängd i sprutorna ska dras upp och sedan förses med etikett där innehåll, mängd, datum, tid, och signatur framgår.
En och en paketeras sprutorna i en särskild plastpåse där påsen ska lindas kring sprutan, observera att man inte får göra tvärtom eftersom sprutan ska ligga stilla och inte får rullas runt.
Sedan är det dags att lägga ner alla de i plastpåsar paketerade och färdiga sprutorna i en kylbag. Eftersom de blandade doserna ska ges inom viss tid är det viktigt att allt går som på räls när ampullerna kommit ur kylskåpet och att ingen tid går förlorad. Nästa steg är transportör som står beredd, fraktar ut de färdiga doserna till distriktssköterskor och sjuksköterskor som möter de personer som får sin vaccination dos 1 eller dos 2, och utför själva sticket och vaccinationen. Det kan ske på olika platser, i hemmet på boendet eller annat.

För att få sin vaccination ska man ha fyllt i en hälsodeklaration där det bl.a. även framgår var och vad som givits, tidpunkten, vem som ordinerat, och vem som utfört vaccinationen. Dessa uppgifter ska registreras i det nationella vaccinationsregistret, varje hälsodeklaration tar ungefär 1 1/2 -2 minuter att skriva in.

Vi har en fantastisk vaccinationsprocedur. Det krävs en enorm planering och samordning för att allt ska klaffa i olika sammanhang och även om det har varit en senfärdighet från regeringens sida så är processen som ger skydd mot att i värsta fall dö i full gång.

För mig känns det bra att vara en del och en liten kugge i systemet för att kunna bidra till att vaccinationer ska kunna utföras så snabbt som möjligt. Jag är oändligt tacksam över att jag själv också har möjligheten att bli vaccinerad.



TROLLDOM, OSYNLIGA VÄSEN ELLER ATMOSFÄRISKA STÖRNINGAR?

Livet Posted on sön, mars 15, 2020 14:41:27

Trolldom, osynliga väsen eller atmosfäriska störningar
När jag på 80-talet läste jag till sjuksköterska och om mikrobiologi cirkulerade ett dokument bland oss studerande. Författaren är okänd men oavsett är dokumentet intressant att läsa även i dagens tider. Läs gärna om Trolldom, osynliga väsen eller atmosfäriska störningar .

När man läser om gångna tiders farsoter, hungersnöd, missväxt och krig så förvånas man över att människosläktet har kunnat överleva.
Folkets rädsla och oförklarliga sjukdomar drabbade både fattig och rik, unga och gamla, ofta med dödlig utgång. Man försökte fly och att stänga in sig, men ingenting hjälpte.
Man trodde att sjukdomar framkallades av det ”onda ögat”, av magi, demoner eller från någon ond människa med magisk kraft. Man tänkte sig att en döds-ande trädde in i kroppen och att den kom genom näsan, munnen eller ögonen.
Så länge som samhällena var små och isolerade från varandra, kanske med berg, öknar eller vatten emellan så var risken för epidemi liten. Men redan några 1000 år e.Kr samlades man i större samhällen och man företog resor till främmande länder. Från denna tid kan man också börja spåra beskrivningar av könssjukdomar, spetälska, smittkoppor, malaria och pest. Man lärde sig att pest bröt ut i samband med rått-död och att malaria hade med myggor att göra. Under medeltiden, då städerna blev överbefolkade och inhägnade med höga murar så ökade de smittsamma sjukdomarna markant. Smutsen och de dåliga sanitära förhållandena var en gynnsam grogrund för infektioner.
Epidemiska sjukdomar började uppkomma. På 1000 – 1200-talet härjade spetälskan och 1300-talet var människans bittraste århundrande. Man plågades av Digerdöden (Pesten), hungersnöd och fattigdom, överbefolkning och arbetslöshet. Digerdöden tog en fjärdedel av Europas befolkning.
Digerdöden orsakades av en bakterie vid namn Yersinia pestis. Digerdöden kom till Norden sommaren år 1349. Det var ett engelskt skepp som drev i land i Bergen och det var lastat med ylle. Besättningen var redan död men befolkningen lossade lasten och tog samtidigt iland digerdöden.
Symtomen började med nysningar, frossa och kräkningar, de fick yrsel och matta ögon. De blev tungandade, fick svart tunga och en outsläcklig törst, blodig avföring och urin. Blodiga upphostningar, hudblödningar och svarta bölder stora som gåsägg slog upp i armhålor, käkvinklar och i ljumskar. Man blev blossande röd i ansiktet, talet blev oredigt och den drabbade ansattes av stor ångest. Det blev nästan 100 % död när symtomen visade sig.
I Sverige försökte kung Magnus med religiösa påbud att blidka Gud att skona hans land.
Det hjälpte givetvis inte och 1350 kom pesten till Sverige där bl.a. Västra Götaland härjades svårt. År 1352 hade pesten (digerdöden) passerat Finland och Ryssland och var tillbaka i de trakter där den hade börjat. Här stannade den av någon oförklarlig anledning av men återkom i omgångar fram till 1700-talet.
De medicinskt kunniga, på den tiden ansåg att digerdöden hade uppstått som direkt följd av himlakropparnas kamp mot Indiska Oceanen.
Oförklarliga händelser rapporterades in om att blodregn föll och att ormar och paddor kom från skyn. Katolska kyrkan hävdade att digerdöden var utsänd av Gud för människornas synders skull. Döden var en realitet för var och en och bilder av hur döden dansade omkring och ryckte till sig människorna i dansen var vanliga. Kyrkogården var medelpunkten i byn. Människorna resignerade och tolkade olyckorna som Guds vrede och tecken på stundande världsundergång.
Man hade redan på 1300 – talet klart för sig att råttorna var smittbärare, men att utrota råttorna var självklart en omöjlighet. De åtgärder människorna gjorde för att skydda sig skedde ofta i panik. En del försökte fly när pesten närmade sig, men ofta hade de redan smittats och spred då istället sjukdomen dit de flydde. På en del ställen, antingen i kloster eller i hela städer, låste man in sig och vägrade öppna portarna. Men råttorna var svåra att låsa ute. När alla försök hade gjorts och inget hjälpte för att få stopp på pesten återstod endast hämnd.
I slutet av 1500 – talet och långt in på 1600 – talet grasserade pesten i Europa. Tolvtusen av Stockholms befolkning och var femte innevånare i London dog i pesten. Varken läkare eller prästerna kunde göra annat än att konstatera sin maktlöshet. Nu bröt det stora vansinnet ut. Judarna som utpekades som kristendomens fiender gavs skulden. Paniken ledde till att allt logiskt tänkande upphörde. Judarna anklagades för att ha förgiftat brunnar med skorpion-och ormgift, t.o.m. att ha förgiftat luften. De påstods också att ägna sig åt att fånga och tortera kristna barn. Bara i Bourgogne i Frankrike mördades 50 000 judar. Allt detta skedde av okunnighet och rädsla.
Men fanns det då ingen som förstod bättre och kunde studera de smittsamma sjukdomarna? Jo – men vetenskap, religion och magi var nära sammanbundna med varandra och utgjorde en hämmande faktor. Även om människornas sunda förnuft och medicinska skolors levnadsregler hjälpte många att undvika farsoterna, så var det först under 1500 – och 1600 talet som de viktigaste upptäckterna gjordes. Det skedde till stor del av en holländsk klädeshandlares nyfikenhet, vars namn var Antony van Leewenhoeki och hans hobby var att studera i mikroskåp. Han gjorde avskrap från sina tänder och år 1675 såg han för första gången bakterier. ”Små djur mer talrika än alla människor i Nederländerna”. Trots att man nu kunde se bakterier kunde man inte sätta dem i samband med sjukdomar.
År 1798 visade den engelske läkaren Edward Jenner att hans metod att ympa en person med kokoppor gav skydd mot de fruktade smittkopporna. Vacca betyder ko.
Ibland dog så många som var tredje kvinna som födde barn på sjukhus av barnsängsfeber och först efter många motgångar lärde man sig i början av 1800 – talet att komma tillrätta med dödligheten i barnsängsfeber. En ungersk läkare vid namn Ignac PH Semmelweiss hade iaktagit att det var nästan bara de kvinnor som förlöstes av läkarna och av medicinstuderande, som fick feber. De mammor som förlöstes av barnmorskorna klarade sig bättre. Semmelweiss drog slutsatsen att sjukdomen måste komma från läkarna och de studerandes händer. Läkarna och de studerande kom direkt från obduktion av de döda kvinnorna till förlossningen.
Semmelweiss införde obligatorisk tvättning av händerna med klorvatten. Dödligheten sjönk direkt. Detta bord ha varit bevis nog, men hans kollegor var mycket upprörda över tanken att en läkares händer kunde vara smutsiga. Det var ju löjligt att insinuera något sådant.
Trettio år senare överbevisades de dock av en fransman vid namn Louise Pasteur. Med Pasteur kom genombrottet inom bakteriologin. Han var kemist och studerade bl.a. jäsningsprocessen vid tillverkningen av vin. Pasteur lyckades bevisa att infektionssjukdomarna berodde på bakterier och att nästan överallt i luften fanns dessa osynliga små levande organismer.
En engelsk kirurg vid namn Joseph Lister hörde talas om att organismerna svävade omkring i luften. Lister hade länge funderat över sårfebern (infektion i operationssår och amputationer). Lister införde tre viktiga hygienråd i samband med operation.
1. Desinfektion av instrumenten före operation.
2. Dränka in förbanden med desinfektionsmedel.
3. Spraya luften i operationssalen med desinfektionsmedel.
Han använde karbolsyra som desinfektionsmedel och detta visade sig ha god effekt på varbildningar. Lister konstruerade en blåslampa som han sprayade med i operationssalen.
Nu drog en våg av upptäckarglädje in över Europa.
Florence Nightingale var den första sjuksköterskan tjänstgjorde i krigsförhållanden och deltog i Krimkriget på 1850 – talet. Vid denna tid påstod man att sjukhusen var ännu farligare än slagfälten. Smutsen var förfärlig, männen låg på otvättade golv fulla av krälande maskar och löss. Den först åtgärden Florence Nightingale tog itu med var att förbättra hygienen. Hon städade och tvättade och där med fick sjukvården en uppryckning.
1000 – talet Spetälska
1300 – talet Pesten/Digerdöden. 30 % av Stockholms befolkning dog
1500 – talet Syfilis
1700 – talet Smittkoppor. 60 miljoner dog
1800 – talet Kolera, år 1834 dog närmare 200 personer per dag
1900 – talet Spanskan, Tuberkolos, AIDS ……….



Nästa »